baecklund

Den här känslan känner jag igen. Man lämnar en trygghetszon och det liksom kryper längs hela ryggen. Spänning inför framtiden kontra separationsångest för att lämna allt det trygga i vardagen, allt det behagligt bekväma och vännerna i staden. Jag har varit med om det många gånger tidigare, men framförallt när jag flyttade från Underbara Uppsala upp till Umeå och från Umeå till Götet.

Såhär i efterhand måste jag hålla med de som hävdar att personlig utveckling handlar om att just lämna trygghetszoner. Dock är det svårt att ta till sig just nu, eftersom det finns så många jag vill säga så mycket innan jag lämnar Regnkusten. Stort tack till Gurra, Skog och Kajan för kramar och lyckönskningar igår. Även ett stort tack för allt till gruppen på jobbet, grymma e ni. Ett om möjligt ännu större tack till Emma, Klara och Fille för flytthjälpen! Ingen av er Götelaborgare behöver vara orolig, jag kommer tillbaka. Var så säker.

Jul var det ja.. Päronen håller på som bäst att flytta till de småländska skogarna, vilket gjorde en "lightjul" optimal. Något som passar mig perfekt, har lite svårt för den årliga julhetsen. Katten fick följa med på färden, vilket faktiskt gick över förväntan. Känns nästan som att Nesta gillar att åka ut på äventyr, det bådar gott inför flytten imorgon.

Båda syrrorna såg till att infinna sig: storasyster med familj tog bilen från Uppsala, lillasyster tog tåget från Hamburg i Tyskland. Mycket kånkande av möbler och skräp blev det, eftersom päronen ska flytta ut ur gamla huset i samma veva som jag flyttar upp till Sthlm. Det är mycket grejer som det ska göras plats för, och det är mycket renovering som ska göras innan allt är klart. Men det kommer att bli bra. Riktigt bra. Jag är inte det minsta orolig för päronens skull, det här kommer att bli en milstolpe för dem och de kommer att trivas förträffligt ute i skogen.

Anmärkningsvärt är att jag och Nesta fick sällskap i bilen mellan Gbg och Jönköping åt båda hållen. Tessan skulle fira jul hemma i Mjölby, och när jag släppte av henne på ditvägen gjorde hon årets tabbe. Hon glömde mobilen i bakluckan (!) på min bil. Hemma över jul, med obligatorisk utgång på juldagen, utan mobil. Bra där!

Jag har varit hemma i Underbara Uppsala i helgen. Åkte efter jobbet i torsdags för att kunna närvara när en av mina bästa kompisar tog examen. Massor av vuxenpoäng inkasserar hon som färdigutbildad sjukgymnast. Morgonen spenderades i universitetsaulan med diplomutdelning och liknande.

Jag tog ett avbrott från festligheterna för att hinna med att titta på lägenheten jag ska bo i första månaden i Sthlm, samt att dumpa av första omgången flyttlass på syrrans jobblager.

Kvällen fortsatte med en trerätters modell lågbudget-gala. Dålig service och utdraget program gav middagen ett skimmer av tristess, även om resten av kvällen blev lyckad.

Lördagen spenderades hemma hos en kär gammal fotbollskompis. Hängde med henne, hennes kille samt Nestas look-a-like Zizou. Eftermiddagen avslutades med tacos och därefter bar det av till min sthlmsboende naprapatstudent till "själsfrände". Vi lagade (eller ja, hon lagade och jag åt) mat, åt godis, såg Mamma Mia (klyschig värre) samt gick en promenad som back in the days med våra två Aussies.

Tvingades upp tidigt på söndagen eftersom naprapatstudenten skulle flippa burgare för att få kassan å gå runt. Åkte hem till syrran med familj och vi tog en liten shoppingrunda. Det hela avslutades med fika och sen avresa till Regnkusten igen. Ja, ni läste rätt. Anmärkningsvärt är alltså att det regnade sträckan Gbg - Jönköping både dit och hem.

Nyhet på företagets interna sidor idag:

Medarbetare som börjat och slutat på If
Slutat:
Johanna Baecklund, Göteborg
Therése Andersson, Göteborg


Känns konstigt på ett sätt att se det så definitivt svart på vitt. Men verkligheten kommer ifatt, från årsskiftet är jag faktiskt arbetslös. Om jag inte hade haft den inbokade anställningsintervjun 2 januari, så hade framtiden känts något mer ångestladdad än vad den faktiskt gör.

Ibland känns det som att livet är pausat. Som att jag ägnar tiden åt att, eller ännu värre: väntar på att någon annan ska, leta efter play-knappen. Det ger i sin tur frustration som bidrar till en allt kortare stubin. Något som allt för ofta går ut över de som jag minst vill drabba. De som verkligen betyder något. Efter nyår blir det ändring på det, frågan är om det är för sent?

Lördagen innebar sista kvällen för oss på Phi Phi. Vi körde Tessans halvkonstiga dricklek igen, genomskådade bluffen och söp även ner henne den här gången. Jonas var, i samverkan med undertecknad, skönast på Phi Phi den här kvällen. Tur var väl det eftersom hans vänner halvt tappade det redan innan Carlitos. Vi avslutade kvällen på Apache som så många gånger tidigare, där vi snackade med några knattar från Göteborg. Undertecknad avslutade med att bjuda Klara på en enligt henne grym imitation av en nördtjej från stranden. Utöver det hann jag även med, efter Tessan sagt att jag "får" ena göteborgaren, att visa på störtskönt omdöme:
"-Jag vill fan inte ha en kille som e 1.40 lång med en keps som ser ut som en boll!"

Flygbolaget gav alltså besked om hemresa från Bangkok trots allt, vilket innebar båtresa till Phuket söndag eftermiddag och flyg direkt till Bangkok. Kvällen spenderades med speedshopping på Khaosan Road efter vi lite halvsnyggt lurat till oss en gratisnatt boende. Pengar brändes rätt ordentligt trots att det tyvärr inte hanns med någon tatuering. Morgonen spenderade vi med att shoppa sönder en kosmetikabutik på en tvärgata till Khaosan Road. Resan hem gick hyfsat smärtfritt: jag körde filmmaraton, Tessan sov och Klara satt ensam några rader bort och läste ut en bok.

Sammantaget en fantastisk resa med många skratt, många sköna människor, många timmar på stranden, många fester och mycket god mat. Det var nog allt för den här gången, bortsett från bilderna som kommer upp inom kort. Håll tillgodo!

Direkt efter sista inlagget i forrgar, nar jag vackt brudarna, berattade Klara att Emil tydligen gillar Chick Flicks. Tessan funderade en stund, vande sig till Klara och sa: "-Ar det karatefilmer? Eller vad e Kick Flips?"

Vi gick ut pa kvallen, alla fem samlade. Middag pa en restaurang borta vid piren, dar vi at vid ett tillfalle forra aret. Sedan korde vi klassisk utgang pa Carlitos med obligatoriska klunsar och Beer Buckets. Vi mellanlandade pa Jong's for kisspaus, dar blev tre av oss kvar medans Tess och Jonas fortsatte till Apache en stund.

Vi kom ut senare an vanligt till stranden igar, trots att Tessan agerade vackarklocka vid 8.40. Klaras mage har brakat ordentligt, men nu har hon varit pa Pharmacy och fatt massa olika piller. Nat ska tas 30 min fore mat, nat efter maten och nat "bara" tre ganger om dagen. Undra om tanken ar att hon ska lagga all energi pa nagot annat an det magonda och att det gar over av den anledningen?

Kungen fyllde som bekant ar igar, vi tog det lugnt och sag till att undertecknad ser hyfsad ut i haret (900 Baht for farg och klippning far kannas okej). Sen gick vi till Unni's och at Taco Burrito, nagot Tessan tjatat om i flera dagar. Synd bara att hon inte va pa humor utan bara klagade pa maten ;)
Vi hyrde dvd-spelare och tryckte in oss alla fem i ett rum for att se Will Smith-producerade Lakeview Terrace. En ruskig besvikelse till film, se den inte!

Har missat att namna att vi for ett par dagar sen traffade en stortskon lagkompis helt otippat. Vi ligger pa stranden, jag tittar upp och ser en bekant figur traska bortat. Vacker Tessan (eloge till mig, det ar inte det lattaste) och vi borjar forfolja den har stackars personen. Nar hon gar ut i vattnet och vi forsiktigt ropar "-Sigge!?" med radsla for att gora bort oss for hela stranden, sa visar det sig att det faktiskt ar hon. Hon bor i Krabi med sin mamma, men de har tagit en over dagen-tripp till Phi Phi. Harligt aterseende!

Vi har naturligtvis hallit oss uppdaterade pa vad som hander i Thailand och framst da i Bangkok. For var del har det inneburit att vi valt att stanna pa Phi Phi sa lange som mojligt, eftersom vi vet att vi ar helt sakra har. Vi har haft kontakt med flygbolaget FinnAir men vantar fortfarande pa besked om ifall vart plan gar fran Phuket eller Bangkok. Avresa blir i vilket fall som helst imorgon, da planet hem ska ga pa mandag. Ni behover naturligtvis inte vara oroliga for oss, eftersom vi tagit sa mogna beslut hittills sa ska det inte vara nagon fara. Speciellt eftersom det verkar ha lugnat sig i Bangkok nu.

I forrgar gick jag hem solokvist direkt efter middagen med misstankt feber. Sag en film, Redbelt, och somnade ratt tidigt. Efter en timmes somn brakar tjejerna in pa rummet med Klaras nygjorda tatuering i hogsta hugg. De hade valt en nykter kvall trots allt och vi somnade in med vetskapen att det skulle bli Bamboo Island med vara bundsforvanter Emil och Jonas.

Tji fick vi, killarna flyttade in i ett rum pa Jong's pa morgonen och rapporterade att Emil blivit magsjuk under natten. Vi tog med oss Jonas till en heldag pa stranden har istallet. Framat kvallen blev aven Klara ordentligt krasslig och fick baddas ner i sjuksangen. Dock stod hon for hogljudda protester nar hon insag att jag, Tessan och Jonas tankte dricka Chang utan henne.

Sagt och gjort, vi korde olspelet pa Khun Va, dar vi fick reda pa av Tessan att det finns en spritsort som heter Bramhults. ..och jag som alltid trott det var juice dom salde pa Ica Maxi!
Vi gick vidare till ett, tyvarr, stendott Carlitos. Vi tog vart fornuft till fanga och testade istallet Hippies lite langre bort pa stranden. Lika dott dar, vilket resulterade i att vi faktiskt hittade en stor tradgunga pa stranden dar vi blev sittandes med varsin ol. Efter en stund sprang jag och Tessan ivag pa den ruskigt ofrascha sta-toan utanfor Hippies, dar man till och med betalar 5 Baht for att ga.
Val tillbaka vid gungan hittade vi inte Jonas nagonstans. Hans skor var kvar, sa han e val bara i vattenbrynet och kissar eller nat? Na, da hor vi ett pip uppifran. Dom av var forvaning nar vi da ser Jonas uppflugen pa en gren hogt upp i tradet. Han hade blivit sugen pa att klattra mitt i natten, tydligen. Han lyckades med ett ratt graciost hopp ner fran tradet, sina tva pajade knan till trots.

Lite senare nar Tessan ska ta fart pa gungan, sa tar hon i for kung och fosterland utan att halla i sig. Bra ide? Kanske inte, med tanke pa att hon gjorde en praktvurpa baklanges pa nacken och ner i sanden. Dock oskadd den har gangen, men det sag extremt roligt ut.

Pa tal om vurpor, sa kunde Jonas inte lata bli att testa eldhopprepet pa Hippies. Han var faktiskt ganska duktig, klarade ett par vandor och tog sig ut oskadd. Dock lyckades han med konststycket att snubbla baklanges ner fran kanten som utgor dansgolvet, ner pa ryggen i sanden, en bakatkullerbytta och sen upp till staende igen, med handerna i luften. Det sag nastan ut som att det akrobatiska konststycket var meningen, snyggt var det och sandig blev han.
Vi hann aven med ett besok pa Apache, men det var lika dott dar. Trots allt som hann handa under kvallen sa var vi hemma vid midnatt, hoppfulla om att fa aka till Bamboo Island ifall sjuklingarna madde battre.

Joda, idag har vi varit pa Bamboo. Bade Klara och Emil var piggare imorse, sa vi gick till andra stranden for att ta en Longtailboat. Forsta killen vi fragade ville ha 2000 Baht for alla fem, vilket alla utom Tessan tyckte lat ratt dyrt. Istallet for att pruta fragar hon:
"-Is it both forward and backward?" pa sin oklanderliga engelska. Nar skrattsalvorna lagt sig och vi konstaterat att priset gallde fram och tillbaka, sa hon snabbt "-We take it!" utan att blinka.

Bamboo ar en riktig paradiso, dess vita sand och turkosbla vatten paminner litegrann om Chicken Island, for er som var med dar forra aret. Vi snorklade, korde gris, stekte och skrattade. Storsta skrattet kom nog nar en gubbe, gissningsvis 70-taggare, skulle ta kort pa sin fru i vattnet. Hon posar och han sager sa hela stranden hor, utan krusiduller: "-Berit, dra in magen."
Jonas tyckte att det var sa fantastiskt underbart pa Bamboo, med all ratt ska tillaggas, att han lat oss hora det cirka 50 ganger under dagen.

Eftersom vi av egen erfarenhet vet att kungens fodelsedag renderar i ett stendott Phi Phi, sa festar vi ikvall och chillar imorgon precis som thailandarna for att hedra kungen. Sa nu ska jag upp och vacka Klara och Tessan fran deras dagliga "powernap" pa cirka 2,5 timmar.

Nar vi gjorde iordning oss for oppningskvallen pa Carlitos sa korde Klara en vaderkoll genom vart fonster. Ni som kanner henne vet att hon gillar att strutta runt toppless, det har var inget undantag. Efter tva minuters tittande genom fonstret, och ett konstaterande att det nog slutat regna, sa tittade hon mot huset rakt over granden. Vart rum ligger pa andra vaningen och det vatter mot en trang grand. Dom om hennes forvaning nar hon inser att hon har publik: tva thailandare och tre killar pa en bar tackade for titten med fem saliga leenden.

Carlitos oppningskvall blev inte riktigt sa lyckad som beraknat, jag ledsnade pa att vi aldrig intog dansgolvet och gick hem fore de andra tre. Dock anmarkningsvart att vi motte upp orsaken till diverse nattliga strandloppebett forra aret, han e har med en kompis.

Dagen efter var vi desto mer taggade, da det var Carras sista kvall pa Phi Phi. Carlitos forst som sig bor, motte upp grabbarna fran kvallen innan och drog slutligen vidare till Apache Bar. Vi shejkade mer an nagonsin pa Phi Phi, Klara och Carra hann med ett klassiskt fyllesnack, grabbarna pa dansgolvet var extremt pratglada men till slut valde tre av oss att ga hem. Sen var det nagonting jag skulle beratta med en trasig solstol framat gryningen, men det kanske stannar pa Phi Phi. Kan ju saga som sa, att nu ar aven kompisen klassificerad som en nattlig strandbesokare.

Undertecknad hann med nagon form av feber/solstingsfrossa infor Carras sista kvall. Mindre roligt, men vad gor man inte for sina vanner. Resorb, Ibumetin och nagra liter vatten senare sa var jag iallafall i skick att fullfolja kvallen, om anda lite val nyktert. Vi raknade till totalt atta kraschade magar hittills, rattvist fordelat pa tva var. Betydligt fler an forra aret, och framforallt betydligt mer spridd fordelning.

I forrgar mjukstartade vi lite, nu desarmerade till tre musketorer. Sagt och gjort, vi dok upp pa Carlitos sa tidigt som 21.30 lokal tid. Behover jag namna att vi var i princip ensamma dar? Dock traffade vi pa "Henke Zetterberg" och hans tjej, vi hangde med dem som hastigast nagon kvall tidigare, och de satte sig vid oss. En stund senare var ytterligare nagra personer stationerade vid vart bord, varav tva jobbar for Carlitos och den tredje ager stallet. Karatefyllan var ett faktum da det bjods hej vilt. Det var shots (aven om Klara snyggt hallde ut den absolut ackligaste over axeln nar ingen sag) men samtidigt aven en del ol. Da slutet av kvallen blev nagot suddig, valde jag och Tessan moget att traska hemat fore stangning.

Igar vaknade jag, nagot seg som sig bor med tanke pa kvallen innan, men aven med en rosslig hosta likt en 80-arig rokare samt total nastappa. Mindre roligt, och darfor valde jag att stanna hemma och kurera mig nar tjejerna gick vidare till Carlitos aterigen efter middagen. Exakt vad som hande ar for mig fortfarande nagot oklart, trots upprepade forsok att aterberatta kvallen. Dock vet jag med sakerhet foljande:
- En halvkonstig dricklek fyllde en viss allsvensk herrfotbollsspelare med tjej rejalt. Hon bakisspydde tre ganger morgonen efter, och klarade tyvarr inte att ta sig ut i det fina vadret alls.
- Tessan och Klara kom hem forst runt 8.40, glada i hagen och hojtandes att det faktiskt var sol ute redan. Som sagt, det ar endast nagra fa detaljer jag har fatt fram, men de har iallafall hangt med ett par tidigare omnamnda strandgrabbar...

Idag har varit forsta dagen med stralande sol precis hela dagen. Man marker verkligen skillnad, forkylningen till trots sa var mattheten om mojligt annu mer overhangande nu an tidigare i den cirka 40-gradiga varmen.
Ska forsoka muta Tessan sa jag far lagga upp lite bilder i nasta inlagg. Far se hur det gar. Avslutningsvis gar en tanke till Nesta som jag vet blir val omhandertagen hemma i vinterrusket. Ses snart!