baecklund

När jag började på kundtjänst på Nordens största försäkringsbolag för över två år sedan, så såg jag det som något högst tillfälligt. Främst eftersom det var ett vikariat till en början, men också eftersom jag inte var medveten om den inkörsport det faktiskt var. Vikariatet övergick i en fast tjänst, och hade jag varit kvar på Bästkusten så hade jag med största sannolikhet åtminstone varit kvar på samma bolag.

I och med flytten till Huvudstaden i januari, hamnade jag mer eller mindre av en slump på en av de största konkurrenterna. Till en början sökte jag mest kundtjänstjobb, eftersom jag egentligen tyckte att det var meriten jag hade, men det visade sig att de omfattande försäkringskunskaperna vägde tyngre. Den här gången handlade det om att värdera och lösa in bilar, betala fakturor och sälja inlösta bilar vidare till skrotfirmor. Då detta bara var ett korttidsvikariat och en behovsanställning så fick jag söka mig vidare, även om jag gärna hade stannat.

I skrivande stund sitter jag på ett av Sveriges minsta bolag, med arbetsbeskrivningen Skadeadministratör. Det handlar om att lägga upp nya skador på de anmälningar som kommer in; både motor och civil. Även här betalar jag en massa fakturor, främst bärgning och glasskador men även annat. Jag svarar på skadefrågor från kunder via mail och fördelar de upplagda anmälningarna på mina kollegor.

Nu under sommaren kan jag även titulera mig Civilskadereglerare, eftersom hela civilskadeavdelningen (en person) går på semester imorgon och fyra veckor framåt. Jag direktreglerar stulna cyklar och tappade mobiler till höger och vänster, kombinerat med att grotta in mig i ruggiga vatten- och byggskador. Idag avböjde jag faktiskt en vattenskada för första gången, eftersom golvbrunnen inte var fackmannamässigt utförd. Något jag förmedlat till kunder otaliga gånger på kundtjänst vid nyteckning, blev till slut verklighet i andra änden av försäkringen.

Slutligen vill jag sammanfatta med att vad som började som en slump och en yrkeskategori jag inte ville se mig själv jobba med mer än ett par år, faktiskt blivit givande. Framtidsplanerna står fortfarande glasklara, men det är inte fy skam att ha en "försäkringskarriär" att luta sig tillbaka på.

Observera att jag absolut inte är så seriös i det här inlägget som jag möjligen ger sken av. Jag har bara blivit gravt yrkesskadad av att skicka formella brev med beslut och citat från försäkringsvillkor. 11 arbetsdagar till semester!

Idag på lunchen gick jag och ett par kollegor upp för Sturegatan precis mitt för Humlan. Jag hör någon ropa mitt mindre smickrande smeknamn, tittar upp och ser en gammal lagkompis från Bästkusten. Ett glatt återseende, även om jag inte hann fråga hälften av allt jag ville uppdatera. Finns det något mer förvirrande än att helt oplanerat träffa folk som logiskt sett inte borde dyka upp just där och då?

Jag slöcruisar runt lite på underbara Spotify såhär efter träningen. Kommer på att grymmaste Green Day släppt ett album jag inte hört än. Efter ett par knapptryckningar strömmar riktigt bra och helt nya låtar ur högtalarna. Nytt album brukar per automatik betyda europaturné för de stora amerikanska artisterna/banden. Så sant, även i detta fall.. 11 oktober i Globen (har någon hört nya namnet Ericsson Globe användas mer än i tv-reklam!?).

Blev ruskigt besviken när jag insåg att hela kalaset redan var slutsålt. På blocket har folk, som bunkrat upp med ett par hundra biljetter var, redan börjat lägga ut dem till överpriser. Får väl bita i det sura äpplet när jag tydligen e sent ute.

Får även styra upp lite Green Day till nyinförskaffade och extremt beroendeframkallande Guitar Hero. Nedan nya singeln 21 Guns live.
 

Min kära iPhone och jag har sagt upp bekantskapen. Vid ett i övrigt lyckat besök på Gröna Lund för en å en halv vecka sedan, valde mobilen att kasta in handduken mitt under färd med nya attraktionen Insane. Den vilar med största sannolikhet med fiskarna på havets botten.

Jag var besviken på min egen klantighet ett tag, men dock aldrig orolig, eftersom försäkringen ersätter en ny iPhone minus självrisk.
I skrivande stund sitter jag på tuben till jobbet, med min gamla SonyEricsson W850i. Nostalgi på hög nivå!