Thailand del 3
I tisdags skulle jag och Tessan ut a springa intervaller nere vid piren. Carra mumlade nat om halsont, sa vi lamnade henne a Klara pa hotellrummet. Vi joggade till piren som uppvarmning, stretchade en stund och bestamde hur vi skulle springa intervallerna. Forsta intervallen gor Tessan en dundervurpa. Tank er att hon tryckte pa, kom upp i maxfart, och sen helt plotsligt finns inte marken under fotterna langre. Gropen syntes inte jattebra i den dunkla belysningen skall erkannas, men det sag fantastiskt roligt ut bakifran. Stuntkvinnan rullade ett par varv, slangde en snabb blick pa knaet och insag att det var blod och sand overallt. Undertecknad kvavde ett asgarv, hjalpte henne upp snabbt och insag allvaret i situationen: "A barbaman is down. And she's bleeding. Please contact a doctor!"
Lakaren hade stangt for dagen, istallet fick vi halla tillgodo med en jattesnall hotellreceptionist som skakade fram allt i plaster- och sartvattsvag. Phi Phis Pharmacy behover inte fundera pa arsomsattningen langre. Tessan spelade lange pa att hon var skadad, framst genom att "tvinga" oss gora saker for henne. Nu, ett par dagar senare, nar den varsta smartan och varbildningen har lagt sig, sa koper vi inte det snacket langre.
Tisdag kvall blev, med tanke pa praktvurpan, nagot avslagen. Vi mos till pa Carlitos i vanlig ordning men insag tillslut att vi var i valet och kvalet: ga vidare och gora ytterligare en All In, eller ga hem och ladda for framtiden. Diverse klantiga formuleringar ledde till ett mindre tjafs mellan de tva hetsigare av oss (las: Klara och Tessan). Detta resulterade i att tre av oss gick hem, samtidigt som Tessan valde att fortsatta kvallen pa egen hand. Fragan ar om hon verkligen snackade med en 43-arig thailandare hela kvallen, eller om hon bara sager det for att gora oss oroliga for hennes psykiska halsa?
Da ar vi framme pa onsdag, pa kvallen kande vi for att besoka Matt's Joint. Det ar ett stalle med en fin grillbuffe dar priserna varierar for girls, boys, ladyboys och rabbits. Efter att ha funderat en stund pa vilket alternativ som egentligen symboliserade barbamamma, sa gick vi loss bland kycklingklubbor, majskolvar och laxfileer. Matta och glada gick vi aterigen till Carlitos, dar vi antagligen festade en stund med Calle himself. Darom rader dock delade meningar.
Utanfor 7eleven hittade vi tva av Carras kompisar fran Sundsvall, som vi pratat med pa stranden en av de forsta dagarna. Vi bestamde att vi skulle haka pa dom till Apache Bar. Val dar kandes det inte tipptopp, da nagon tog det kloka beslutet att ga till Hippie Bar istallet. For er som inte vet sa ligger dessa tva barer pa varsin ande av on i princip. Vi hann dock inte anda fram till Hippies, utan stannade och snackade med nan kanadensiska som en av sundsvallsgrabbarna var galet sugen pa. Kanadensiskan hyllade sitt land till skyarna: "-I mean, it's the most beutiful country in the world.. And I live there!"
Slutligen ledsnade till och med sundsvallsgrabben pa kanadahyllningarna, och eftersom ryktet natt oss att det var dott pa Hippies sa andrade vi destination igen. Nagon fick en snilleblixt: jamen, vi kan ju ga till Apache! Joda, sagt och gjort. Vi gick hela vagen tillbaka over on till Apache, men under tiden kom vi fram till att den andra sundsvallskillen faktiskt bott i Uppsala en period, vilket ledde till en del altande av gemensamma bekanta.
Nar han med kanadatjejen blev totaluppraggad av nan blond ung donna, sa valde vi diskret att kasta in handduken for den har kvallen. Tyvarr sa var det bara Klara som fick se Tessans andra skada pa resan: en klockren skallning av ett trad pa Carlitos. Bra dar!
Igar hade vi sjukstuga alla fyra. Vi kom knappt ivag for att ata middag, men Khun Va fick ett kort besok av oss. Val hemma igen orkade vi inte ens umgas, utan valde att ligga och lasa i varsin sang som fyra nordar. Men kanske inte sa konstigt med tva kraschade magar, en miljon kliande megastora myggbett, diverse halsont och febersymptom, varande sar osv. Vi ar nagot piggare idag, aven om ingen av oss ar helt hundra. Men vad av ovanstaende kan stoppa oss ikvall, nar Carlitos har sasongsoppning av sitt grymma dansgolv!? Forhoppningsvis ingenting.
Lakaren hade stangt for dagen, istallet fick vi halla tillgodo med en jattesnall hotellreceptionist som skakade fram allt i plaster- och sartvattsvag. Phi Phis Pharmacy behover inte fundera pa arsomsattningen langre. Tessan spelade lange pa att hon var skadad, framst genom att "tvinga" oss gora saker for henne. Nu, ett par dagar senare, nar den varsta smartan och varbildningen har lagt sig, sa koper vi inte det snacket langre.
Tisdag kvall blev, med tanke pa praktvurpan, nagot avslagen. Vi mos till pa Carlitos i vanlig ordning men insag tillslut att vi var i valet och kvalet: ga vidare och gora ytterligare en All In, eller ga hem och ladda for framtiden. Diverse klantiga formuleringar ledde till ett mindre tjafs mellan de tva hetsigare av oss (las: Klara och Tessan). Detta resulterade i att tre av oss gick hem, samtidigt som Tessan valde att fortsatta kvallen pa egen hand. Fragan ar om hon verkligen snackade med en 43-arig thailandare hela kvallen, eller om hon bara sager det for att gora oss oroliga for hennes psykiska halsa?
Da ar vi framme pa onsdag, pa kvallen kande vi for att besoka Matt's Joint. Det ar ett stalle med en fin grillbuffe dar priserna varierar for girls, boys, ladyboys och rabbits. Efter att ha funderat en stund pa vilket alternativ som egentligen symboliserade barbamamma, sa gick vi loss bland kycklingklubbor, majskolvar och laxfileer. Matta och glada gick vi aterigen till Carlitos, dar vi antagligen festade en stund med Calle himself. Darom rader dock delade meningar.
Utanfor 7eleven hittade vi tva av Carras kompisar fran Sundsvall, som vi pratat med pa stranden en av de forsta dagarna. Vi bestamde att vi skulle haka pa dom till Apache Bar. Val dar kandes det inte tipptopp, da nagon tog det kloka beslutet att ga till Hippie Bar istallet. For er som inte vet sa ligger dessa tva barer pa varsin ande av on i princip. Vi hann dock inte anda fram till Hippies, utan stannade och snackade med nan kanadensiska som en av sundsvallsgrabbarna var galet sugen pa. Kanadensiskan hyllade sitt land till skyarna: "-I mean, it's the most beutiful country in the world.. And I live there!"
Slutligen ledsnade till och med sundsvallsgrabben pa kanadahyllningarna, och eftersom ryktet natt oss att det var dott pa Hippies sa andrade vi destination igen. Nagon fick en snilleblixt: jamen, vi kan ju ga till Apache! Joda, sagt och gjort. Vi gick hela vagen tillbaka over on till Apache, men under tiden kom vi fram till att den andra sundsvallskillen faktiskt bott i Uppsala en period, vilket ledde till en del altande av gemensamma bekanta.
Nar han med kanadatjejen blev totaluppraggad av nan blond ung donna, sa valde vi diskret att kasta in handduken for den har kvallen. Tyvarr sa var det bara Klara som fick se Tessans andra skada pa resan: en klockren skallning av ett trad pa Carlitos. Bra dar!
Igar hade vi sjukstuga alla fyra. Vi kom knappt ivag for att ata middag, men Khun Va fick ett kort besok av oss. Val hemma igen orkade vi inte ens umgas, utan valde att ligga och lasa i varsin sang som fyra nordar. Men kanske inte sa konstigt med tva kraschade magar, en miljon kliande megastora myggbett, diverse halsont och febersymptom, varande sar osv. Vi ar nagot piggare idag, aven om ingen av oss ar helt hundra. Men vad av ovanstaende kan stoppa oss ikvall, nar Carlitos har sasongsoppning av sitt grymma dansgolv!? Forhoppningsvis ingenting.
Thailand del 2
Det blev faktiskt inte lugnt i lordags anda. Under middagen dyker grabbarna grus upp igen, vilket resulterade i langbord. Efter drinkprovning, skakbilder och manga skratt sa var annu en sen natt (eller tidig morgon, beroende pa hur man ser det) igang. Aven Tessans mjukiskamel (dromedar), Borje, fick smaka pa det goda livet. Nagot som inte minst marks pa bilderna fran kvallen. Borje sparade pa Hippies Bar, helt enkelt.
Dagen efter var det fyra nagot slitna barbamammor som trots allt intog stranden tidigt. Vi tog ett moget gemensamt beslut om film, chibbe och mys pa hotellrummet pa kvallen. Bortsett fran en stromforande tv i mitt och Tessans rum, sa blev det en lyckad och tidig kvall.
Morgonen efter, relativt utvilade, blev det en joggingrunda pa stranden. Efter resans forsta kraschade mage sa tog vi en Longtailboat till den mysiga stranden pa andra sidan Phi Phi. Fordelen med Long Beach ar att badmojligheterna inte paverkas av lagvattnet pa samma satt som den langgrunda "vanliga" stranden.
Efter ytterligare en film och ett traningspass satte vi oss pa Cosmic for middag. Av en slump hamnade vi bredvid killen som stalkat Klara sen forsta sena natten har. Helt plotsligt dyker det upp fyra shots pa vart bord, Carra hinner med ett "-We didn't order this.." innan vi inser att stalkerns bord ligger bakom. Mycket riktigt, vi mottes av ett par breda flin nar vi vande oss dit. Vi vill ju inte vara samre, utan ska sjalvklart bjuda tillbaka.
Bartendern skrattade gott nar vi bad om det starkaste/ackligaste de hade. Hon drar fram en dammig och morkbrun flaska som formodligen statt langst in pa sprithyllan sen hosten 1997. Nan inhemsk fulsprit alltsa, som serverades med ett simmande russin i glaset. Stalkern blev till och med bjuden pa nan jordgubbsdrink av restaurangen, sa de skulle ha nagot att skolja ner med.
Minerna efter killarna svalde mardromsshoten var priceless. Stalkerns kompis havdade att han aldrig skulle dricka den igen, ens om han fick 10 000 Baht for besvaret.
Vi gick vidare till Carlitos och borjade prata med tre halvgra killar fran Halmstad, varav en faktiskt bor pa Phi Phi. De slappte dock loss lite efter ett antal klunk-klunsar, och pa Apache Bar valde undertecknad att traska de 50 meterna hem till Jong's nar jag insag att jag satt med tre par runt bordet.
Dock har vi fatt foljande aterberattat for oss fran kvallen i efterhand:
Nar Klara vinglade hem framat smatimmarna, sa snurrig att hon forst gick halva on at fel hall, sa dyker ovan namnda stalker upp fran ingenstans med en tjej pa armen. Nar han far syn pa Klara sa knuffar han bort tjejen illa kvickt och gar fram till Klara med tindrande ogon:
"-Kanner du inte samma sak for mig som jag kanner for dig?"
De har alltsa pratat lite under en kvall och utbytt lite saliv. Inte mer an sa. Trots att Klara nog aldrig anstrangt sig sa mycket for att slingra sig ur en situation, sa tog det anda lang tid innan stalkern slappte ivag henne.
Detta var alltsa i mandags, jag lovar att aterkomma med de senaste dygnen vid ett annat tillfalle. Det blir mest berattat om kvallarna av det enkla skalet att dagarna ser i princip likadana ut: sol, bad, bolla gris, god mat, Tessan sover pa stranden, lasa, spana och saklart bara umgas och ta det lugnt.
Thailand del 1
Flygresan gick bra. Over forvantan faktiskt, vi ar jattenojda med FinnAir. Dock radde viss forvirring om vart vi skulle och hur vi skulle ta oss dit bland mitt resesallskap:
"-Nu ska vi till Hellski!" Klara laste pa biljetten vart vi skulle mellanlanda. Vad heter Finlands huvudstad egentligen?
"-Jag vill bara ga pa taget!" En otalig Tessan under mellanlandningen. Dock ar fragan om vi skulle tjana nagot pa att aka tag istallet for flyg till Bangkok, oavsett hur sega de ar vid boardingen.
Val framme i Bangkok sa var det skont att faktiskt ha varit dar forut, vi slapp de riktigt klassiska blasningarna som t.ex. fast pris pa taxin fran flygplatsen. Taximeter sa vi vanligt men bestamt och chaufforen sag lite moloken ut.
Khaosan Road ar ett beprovat kort for oss, och det var precis sa fantastiskt underbart som vi mindes det. Boendet blev aterigen Rikka Inn, darmed sagt att mycket pa den har resan hittills har gatt ut pa att aterbesoka favoriter fran forra aret. Vi stannade i Bangkok lite mer an ett dygn nu pa vagen ner, planen ar att det blir fler dagar dar med shopping infor hemresan.
Under dygnet hann vi med ett antal behandlingar (manikyr, pedikyr, vaxning, oljemassage, thaimassage, klippning osv), men aven shopping och rent av en piercing for sallskapet.
Vi kom pa den briljanta iden att ta nattbussen till Krabi for att ta baten darifran, vilket pa idestadiet skulle spara oss bade resetid och pengar jamfort med att flyga for att sen byta till samma bat. Sagt och gjort, satena pa bilderna var ju jattefina och 750 Baht var inget att braka om.
Jag kan saga sahar. Ingen av oss kommer nagonsin att forsoka pa oss motsvarande resa igen. Tessan madde skit och spydde flera ganger pa bussens oerhort snuskiga toalett utan spolfunktion. Klara och undertecknad sov nog inte mer an en timme var pa den 12 timmar langa bussresan, framst beroende pa extremt obekvama saten med noll mojlighet att falla bak ryggstodet pga de storda britterna bakom oss. En upplevelse rikare kom vi, trots allt, glada i hagen till ett mulet Phi Phi.
Val framme haglade vara i-landsproblem over oss: Jong's Guesthouse var fullbokat samtidigt som Carra gick inte att fa tag pa pga diverse mobilproblem. Efter en stunds sokande hittade vi ett halvskabbigt litet Hostel till hak med fan room, dubbelsang pa tre och gemensam toalett-dusch med ovriga boende. Skit samma tankte vi, skulle ju anda sova som dackade salar efter den bussresan. Vi checkade in i det minimala rummet, hann med ett traningspass och gick slutligen ut for att leta reda pa Carra.
Eftersom vi visste vilket hotell de bodde pa, sa gick vi dit. De hade hunnit ga ivag fra rummet sa vi sokte vidare, da var vi valdigt nojda att Phi Phi inte ar storre an vad det ar. Vi hittade henne med en Chang i handen pa en restaurang med hennes klockrena resesallskap: Maria och Fredrik. Vi slog oss ner och borjade en vardig forsta kvall pa Phi Phi. Vi hann med att spela biljard (jag och Fredrik vann inte, gramer mej fortfarande), ata banana pancake with nutella, dricka ol, bli bjudna pa shots och flasha diverse kroppsdelar ofrivilligt. Vi sov gott i vart mini-fanroom. Maria och Fredrik akte vidare morgonen efter.
Forsta soldagen pa Phi Phi var mulen, men solen tar ju som bekant genom molnen sa vi drog ner pa beachen med var nyinkopta volleyboll. Vi hann med ett antal omgangar gris med tillhorande snygga flakningar. Jag later det vara osagt om det var jag eller Klara som stod for den snyggaste, ett som dock ar sakert ar att hela Phi Phi vibrerade likt en mindre jordbavning mer an en gang nar barbamammorna slangde sig.
Fotbollsnordarna drog ut pa en loparrunda, sa Klara softade ensam en stund. Det blev en bra dag igar, framst med tanke pa helkvallen det bjods pa efter traningen. Vi gick ivag och letade restaurang, och nar vi stod utanfor en som var full och forsokte vardera om det var vart att vanta 10 minuter for att fa ett bord, sa borjade vi snacka lite med nagra svenska grabbar som satt pa restaurangen. Slutligen bestamde vi oss for att hitta en annan restaurang men nar vi gick vidare darifran for att ta en ol nanstans sa hittade vi samma grabbar igen. Vi bestamde oss for att hanga pa dom till Hippe Bar, dar det utlovades brinnande hopprep och en given kluns om att hoppa nagra ganger i det.
Det blev en lang kvall, jag och Tessan slackte pa rummet 6.30 pa morgonkvisten. Det hanns med bade hemmamatch, nattligt bad, hundratals klunsar om diverse mer eller mindre viktiga eller konstiga saker. Dessutom lyckades vi gora nattvakten pa vart Guesthouse forbannad, vilket resulterade att han gick upp och vackte en somnig Carra. Sammantaget var kvallen valdigt lyckad, och vi hangde med de stortskona grabbarna aven idag pa beachen. Solen tittade fram idag sa nu ar vi skara som fyra sma grisar. Behover jag saga att det blir valdigt stadat for oss ikvall?
"-Nu ska vi till Hellski!" Klara laste pa biljetten vart vi skulle mellanlanda. Vad heter Finlands huvudstad egentligen?
"-Jag vill bara ga pa taget!" En otalig Tessan under mellanlandningen. Dock ar fragan om vi skulle tjana nagot pa att aka tag istallet for flyg till Bangkok, oavsett hur sega de ar vid boardingen.
Val framme i Bangkok sa var det skont att faktiskt ha varit dar forut, vi slapp de riktigt klassiska blasningarna som t.ex. fast pris pa taxin fran flygplatsen. Taximeter sa vi vanligt men bestamt och chaufforen sag lite moloken ut.
Khaosan Road ar ett beprovat kort for oss, och det var precis sa fantastiskt underbart som vi mindes det. Boendet blev aterigen Rikka Inn, darmed sagt att mycket pa den har resan hittills har gatt ut pa att aterbesoka favoriter fran forra aret. Vi stannade i Bangkok lite mer an ett dygn nu pa vagen ner, planen ar att det blir fler dagar dar med shopping infor hemresan.
Under dygnet hann vi med ett antal behandlingar (manikyr, pedikyr, vaxning, oljemassage, thaimassage, klippning osv), men aven shopping och rent av en piercing for sallskapet.
Vi kom pa den briljanta iden att ta nattbussen till Krabi for att ta baten darifran, vilket pa idestadiet skulle spara oss bade resetid och pengar jamfort med att flyga for att sen byta till samma bat. Sagt och gjort, satena pa bilderna var ju jattefina och 750 Baht var inget att braka om.
Jag kan saga sahar. Ingen av oss kommer nagonsin att forsoka pa oss motsvarande resa igen. Tessan madde skit och spydde flera ganger pa bussens oerhort snuskiga toalett utan spolfunktion. Klara och undertecknad sov nog inte mer an en timme var pa den 12 timmar langa bussresan, framst beroende pa extremt obekvama saten med noll mojlighet att falla bak ryggstodet pga de storda britterna bakom oss. En upplevelse rikare kom vi, trots allt, glada i hagen till ett mulet Phi Phi.
Val framme haglade vara i-landsproblem over oss: Jong's Guesthouse var fullbokat samtidigt som Carra gick inte att fa tag pa pga diverse mobilproblem. Efter en stunds sokande hittade vi ett halvskabbigt litet Hostel till hak med fan room, dubbelsang pa tre och gemensam toalett-dusch med ovriga boende. Skit samma tankte vi, skulle ju anda sova som dackade salar efter den bussresan. Vi checkade in i det minimala rummet, hann med ett traningspass och gick slutligen ut for att leta reda pa Carra.
Eftersom vi visste vilket hotell de bodde pa, sa gick vi dit. De hade hunnit ga ivag fra rummet sa vi sokte vidare, da var vi valdigt nojda att Phi Phi inte ar storre an vad det ar. Vi hittade henne med en Chang i handen pa en restaurang med hennes klockrena resesallskap: Maria och Fredrik. Vi slog oss ner och borjade en vardig forsta kvall pa Phi Phi. Vi hann med att spela biljard (jag och Fredrik vann inte, gramer mej fortfarande), ata banana pancake with nutella, dricka ol, bli bjudna pa shots och flasha diverse kroppsdelar ofrivilligt. Vi sov gott i vart mini-fanroom. Maria och Fredrik akte vidare morgonen efter.
Forsta soldagen pa Phi Phi var mulen, men solen tar ju som bekant genom molnen sa vi drog ner pa beachen med var nyinkopta volleyboll. Vi hann med ett antal omgangar gris med tillhorande snygga flakningar. Jag later det vara osagt om det var jag eller Klara som stod for den snyggaste, ett som dock ar sakert ar att hela Phi Phi vibrerade likt en mindre jordbavning mer an en gang nar barbamammorna slangde sig.
Fotbollsnordarna drog ut pa en loparrunda, sa Klara softade ensam en stund. Det blev en bra dag igar, framst med tanke pa helkvallen det bjods pa efter traningen. Vi gick ivag och letade restaurang, och nar vi stod utanfor en som var full och forsokte vardera om det var vart att vanta 10 minuter for att fa ett bord, sa borjade vi snacka lite med nagra svenska grabbar som satt pa restaurangen. Slutligen bestamde vi oss for att hitta en annan restaurang men nar vi gick vidare darifran for att ta en ol nanstans sa hittade vi samma grabbar igen. Vi bestamde oss for att hanga pa dom till Hippe Bar, dar det utlovades brinnande hopprep och en given kluns om att hoppa nagra ganger i det.
Det blev en lang kvall, jag och Tessan slackte pa rummet 6.30 pa morgonkvisten. Det hanns med bade hemmamatch, nattligt bad, hundratals klunsar om diverse mer eller mindre viktiga eller konstiga saker. Dessutom lyckades vi gora nattvakten pa vart Guesthouse forbannad, vilket resulterade att han gick upp och vackte en somnig Carra. Sammantaget var kvallen valdigt lyckad, och vi hangde med de stortskona grabbarna aven idag pa beachen. Solen tittade fram idag sa nu ar vi skara som fyra sma grisar. Behover jag saga att det blir valdigt stadat for oss ikvall?
Guldkorn från helgens konferens
Ikväll åker vi!
Nu är det nära. Som sagt, tre veckor i värmen med en solstol och vännerna på stranden. Nattetid lär spenderas mer än en gång under bar himmel på Carlitos på plaststolarna med fötterna i sanden, musiken pumpande ur högtalarna och en Chang i vänsterhanden. Tur att mitt resesällskap vet vad man ska ha med sig:
"-Pengar, pass och Pesetas! Eller vad är det dom säger på Sällskapsresan?"
Sköna frillor
I hear the ticking of the clock
I'm lying here the room's pitch dark
I wonder where you are tonight
No answer on the telephone
And the night goes by so very slow
Oh I hope that it won't end though
Alone
Till now I always got by on my own
I never really cared until I met you
And now it chills me to the bone
How do I get you alone
How do I get you alone
You don't know how long I have wanted
To touch your lips and hold you tight
You don't know how long I have waited
And I was gonna tell you tonight
But the secret is still my own
And my love for you is still unknown
Alone
Vad är det frågan om
Jag fryser men tar inte på en extra tröja. Jag mår illa men kommer inte spy. Jag är hungrig men lagar inte mat. Jag har ont i magen men kan inte gå på toa. Jag är trött men har inte ro att sova. Jag har en massa tankar men tänker inte. Jag är rastlös men har inte lust att hitta på något. Jag har en massa frågor utan vettiga svar. Tänk vad snabbt saker förändras.
Det händer mycket nu
Dock är det inte många positiva besked just idag, vilket naturligtvis känns motigt. Jobbfronten gick inte att lösa på önskvärt sätt, men trots det så finns det ändå några öppningar kvar som är värda att undersöka noggrannt. I övrigt är andrahandsuthyrningsansökan (phu!) inskickad idag. Handläggningstiden på fyra veckor får mig att undra om hyresbolaget lever kvar på stenåldern.
Igår växlade jag pengar, samt packade i princip allt jag behöver med mig till Thailand. Avresa måndag kväll och tre veckor i goda vänners lag känns välbehövligt efter det kaotiska virrvarr som varit sista veckorna. Under säsong undrar ofta vi fotbollsspelare vad man ska fylla luckorna med när man väl är ledig den knappa månaden under vintern. Jag har svaret: planera en flytt och utlandssemestern samma månad så finns det knappt tid över till att ens hålla igång fysiken.
Imorgon bär det av till Stenungsbaden Yacht Club (japp, schteek a'la scheek) tillsammans med resten av kundtjänstfolket. Konferens står på programmet, men frågan är hur mycket det hinner konfereras på knappt ett dygn. Trevligt lär det bli i vilket fall!
Igår växlade jag pengar, samt packade i princip allt jag behöver med mig till Thailand. Avresa måndag kväll och tre veckor i goda vänners lag känns välbehövligt efter det kaotiska virrvarr som varit sista veckorna. Under säsong undrar ofta vi fotbollsspelare vad man ska fylla luckorna med när man väl är ledig den knappa månaden under vintern. Jag har svaret: planera en flytt och utlandssemestern samma månad så finns det knappt tid över till att ens hålla igång fysiken.
Imorgon bär det av till Stenungsbaden Yacht Club (japp, schteek a'la scheek) tillsammans med resten av kundtjänstfolket. Konferens står på programmet, men frågan är hur mycket det hinner konfereras på knappt ett dygn. Trevligt lär det bli i vilket fall!
Världens bästa rånare
Alvbåge på blocket.se
Sånt här tycker jag faktiskt är lite småroligt. Man har hört om mer än en gång när diverse skumma saker lagts ut som skämt av anonyma skämtare. Den här gången är det på riktigt, Alvbåge har verkligen lagt ut Gerzics hår på blocket, och kommer verkligen att sälja den till högsbjudande. Läs och begrunda.
Sånt som verkligen värmer
Framtiden spikad
Nu är det äntligen klart. Alla papper är påskrivna och jag är nöjd med att ha lyckats ordna allt innan Thailandsresan. I mitten på december, alternativt i början på januari, går flyttlasset till Solna. Jag spelar i AIK de två kommande säsongerna. Kom ihåg var ni läste det först!
Skönaste spelet
Haha, det här va typ det roligaste jag har spelat på länge. Lungt idag på jobbet som ni märker. Det e med han Obamama, som T kallade honom. Nybliven president i Amerikat, eller hur var det nu?
superobamaworld.com
superobamaworld.com
Saker börjar hända
Sossehumor
Göran Persson är på besök i vita huset, efter en god middag säger Bush:
"Well Goran, I don't know what you think of the members of your cabinet, but mine are all bright and brilliant."
"How do you know?" Frågar Persson.
"Oh it's simple. They all have to take special test before they can be minister. Wait a second."
Bush vinkar till sig Colin Powell och frågar honom:
"Tell me Colin, who is the child of your mother and father who isn't your brother or sister?"
"Ah, it's simple, Mr President", svarar Powell, "It's me!"
"Well done, Colin", säger Bush och Persson är mäkta imponerad.
Väl hemma funderar Göran Persson över intelligensen I den egna regeringen. Han ber Bosse Ringholm komma in och frågar med lurig ton på rösten:
"Säg mig Bosse, vem är barn till din mor och far men inte din bror och inte din syster?"
Ringholm tänker och tänker men kan inte komma på svaret.
"Kan jag få ytterligare lite betänketid?" säger han.
"Du får 24 timmar", beslutar Persson.
En skärrad Ringholm kallar in sina medhjälpare, men ingen kan komma på svaret. Ringholm ringer andra ministrar, men ingen är till hjälp. Paniken närmar sig och till sist vänder han sig till Leif Pagrotsky, som av många anses vara den smartaste i regeringen.
"Leif, jag har problem, du måste hjälpa mig", säger Ringholm.
"Göran har gett mig en sån där nästan olöslig fråga igen och nu tror jag att min ministerpost står på spel."
"Hur lyder frågan?" säger Leif Pagrotsky och sträcker på sig.
"Vem är barn till din mor och far men inte din bror och inte din syster?"
"Enkelt" svarar Pagrotsky, "Det är ju jag!"
"Ja va'' dum jag är, självklart!" säger Ringholm och skyndar över till Göran Persson och redan i korridoren ropar han "Göran, Göran, nu har jag svaret! Det är Leif Pagrotsky."
Med förnöjsam min sätter han sig ned i besöksfåtöljen framför Persson. Statsministern tittar på honom med outgrundlig blick och skakar besviket på huvudet.
"Det är tråkigt det här, Bosse, men det är fel. Rätt svar ska vara Colin Powell".
"Well Goran, I don't know what you think of the members of your cabinet, but mine are all bright and brilliant."
"How do you know?" Frågar Persson.
"Oh it's simple. They all have to take special test before they can be minister. Wait a second."
Bush vinkar till sig Colin Powell och frågar honom:
"Tell me Colin, who is the child of your mother and father who isn't your brother or sister?"
"Ah, it's simple, Mr President", svarar Powell, "It's me!"
"Well done, Colin", säger Bush och Persson är mäkta imponerad.
Väl hemma funderar Göran Persson över intelligensen I den egna regeringen. Han ber Bosse Ringholm komma in och frågar med lurig ton på rösten:
"Säg mig Bosse, vem är barn till din mor och far men inte din bror och inte din syster?"
Ringholm tänker och tänker men kan inte komma på svaret.
"Kan jag få ytterligare lite betänketid?" säger han.
"Du får 24 timmar", beslutar Persson.
En skärrad Ringholm kallar in sina medhjälpare, men ingen kan komma på svaret. Ringholm ringer andra ministrar, men ingen är till hjälp. Paniken närmar sig och till sist vänder han sig till Leif Pagrotsky, som av många anses vara den smartaste i regeringen.
"Leif, jag har problem, du måste hjälpa mig", säger Ringholm.
"Göran har gett mig en sån där nästan olöslig fråga igen och nu tror jag att min ministerpost står på spel."
"Hur lyder frågan?" säger Leif Pagrotsky och sträcker på sig.
"Vem är barn till din mor och far men inte din bror och inte din syster?"
"Enkelt" svarar Pagrotsky, "Det är ju jag!"
"Ja va'' dum jag är, självklart!" säger Ringholm och skyndar över till Göran Persson och redan i korridoren ropar han "Göran, Göran, nu har jag svaret! Det är Leif Pagrotsky."
Med förnöjsam min sätter han sig ned i besöksfåtöljen framför Persson. Statsministern tittar på honom med outgrundlig blick och skakar besviket på huvudet.
"Det är tråkigt det här, Bosse, men det är fel. Rätt svar ska vara Colin Powell".
Gissa vem
Ni måste minnas Julia Roberts som Vivian i Pretty Woman. Måste säga att detta är ett bra maskeradförsök. Vet ni vem det är till vardags? Först med rätt svar i kommentarsfältet vinner!
Tränade igår igen..
100 000 centimeter. 10 000 decimeter. 1000 meter. 10 kilometer. 1 mil.
Så långt sprang vi. Jag och T plöjde två varv runt det extremt backiga 5-kilometersspåret i Skatås. Kan meddela att det faktiskt inte alls var så jobbigt som det låter, för er som inte vet. Hade nog kunnat springa lika långt till..
Så långt sprang vi. Jag och T plöjde två varv runt det extremt backiga 5-kilometersspåret i Skatås. Kan meddela att det faktiskt inte alls var så jobbigt som det låter, för er som inte vet. Hade nog kunnat springa lika långt till..
Ångest eller minnen? Framförallt en fantastisk låt.
Ny drömbil
Volkswagen Scirocco 2.0 TSI DSG.
Drömma går ju. Någon som har 371 700:- att bjuda på?
http://www.teknikensvarld.se/nyheter/080704-vw-scirocco-nya/index.xml
Drömma går ju. Någon som har 371 700:- att bjuda på?
http://www.teknikensvarld.se/nyheter/080704-vw-scirocco-nya/index.xml