baecklund

Jag gillar inte pussel. Jag blir nog stressad av pussel. Det är till och med så att jag bojkottat pusselmomentet i en tävling på jobbet. Ändå är det den bästa liknelsen i min situation just nu, i tankarna om framtiden.

Bitarna börjar så sakteliga falla på plats. Jag ser, som sagt, med tillförsikt på framtiden.

I'll keep you posted. Håll till godo!

För överlägsen seger i kategorin Årets mjukis:

Visst är det så att mycket handlar om yta och image. Denna tjej ser alltid cool och rätt hård ut och visar relativt sällan någon känslosam och mjuk sida utan att det på något sätt är något negativt. Hon är bara inte sådan. Denna lite halvhårda yta visar hon även upp ibland när det vankas fest. Ryktet säger att hon under en utekväll på Hard Rock hamnat i diverse fighter med sin vän. Knuffar ska ha förekommit! Dock har tjejen ifråga bevisat att det även finns en mjuk sida av henne. Nyligen skaffade hon sig vårdnaden om en liten kattunge som hon själv beskriver som "världens sötaste". Efter detta har hon visat upp en helt annan sida och mjuknat avsevärt. I fikarummet på jobbet berättar hon likt en stolt mor hur fantastiskt söt och fin just hennes lilla kattunge är och hur svårt det är att stå emot när han krafsar på dörren och vill hoppa ner i hennes säng när hon ska sova. Tjejen är till och med så stolt över sitt lilla skötebarn att hon ägnat ett helt inlägg i hennes återupptagna blogg bara till honom. För att rädda imagen lite är kattungen dock döpt till Nesta, efter hennes favoritback i Milan. Någon måtta på mjukheten får det ju faktiskt vara.

Säsongen är över, sista matchen idag. Diplomen skrivna, precis som förra året om ni minns. Jag sitter i soffan, dricker lite Martini och myser med Nesta, min övertrötta kattunge. Hittade en skiva jag brände när jag var 17. Det konstiga är att min enda känsla just nu är längtan efter Uppsala. Hemlängtan. Underlig timing. Trevlig natt kära läsare!

Sista dygnet har varit omtumlande. Ett väntat besked gjorde att jag tog ett beslut och fångade möjligheterna. Såklart inget jag kan uttala mig om på grund av att bloggen granskas, men nu ser jag återigen på framtiden med tillförsikt. Det känns som att det var lite för länge sen det hände sist. Men så går det när man inte erbjuds de förutsättningar man förtjänar.

För att övergå till det fotbollsmässiga, så är jag glödhet på träningarna nu i höstrusket. Nollan på det trånga 5 mot 5-spelet igår, det har inte hänt förut. Plussa på att jag gjort två mål de sista två fredagsträningarna, så inser ni nog att jag är ungefär lika ironisk som jag verkar..