baecklund

Idag var det dags för trotjänaren Kerstin att få sin sista besiktning. Hon är en karakteristiskt ljusblå Mazda 323 4-D LX från det ljuva bilåret anno 1987. Domen blev enligt Bilprovningen:

Fordonet har följande fel: (Totalt antal fel: 5)
1. Fördbroms bromskraftfördelning, bak, bromsverkan ojämn.
2. Strålkastare halvljus, vänster, inställning felaktig/bländande.
3. Styrled, höger yttre, glapp.
4. Avgassystem, läckage, avgasmätning inte utförd.
5. Länkarm, bak höger, bakre, tvärgående, rostskadad.

Bra att veta:
Golv, fram, båda sidor, rostskadat.
Stomme sidobalk, höger yttre, rostskadad.
Länkarm, bak vänster, bakre, tvärgående, rostangrepp.
Stomme sidobalk, vänster inre, rostskadad.

Det är bara att konstatera: Kerstin är en livsfarlig tickande rostbomb som gått på vilja sedan Gustav Vasa kröntes. Frågan är om det inte är billigare att köpa en ny Mazda 3 för 151.500 kr istället för att laga alla fel? Dock har hon ännu inte körförbud, utan får rulla på Sveriges vägar ytterligare 30 dagar innan sista resan, den till skroten. Tackarrr!

Sista halvåret har det blivit en del stora inköp för undertecknad. Beräknade sådana, men det känns ju ändå av i den annars rätt ordnade ekonomin.

Det räcker inte med bilköpet i maj, bilsemester i juli och service på bilen i augusti. Jag har hunnit med att boka och betala resan till Thai i vinter (favorit i repris), köpa 30-moppe (som en del i min höstbudget, jag kommer till det längre ner), och skaffa katt (Nesta är en galet charmig hårboll).

Höstbudgeten går ut på att spara ihop fickpengar till resan. Den ser ut som följer:
- Klädköp? Tradera.se
- Transport till jobbet? Moppe = gratis parkering.
- Onyttig / dyr mat? Glöm det.
- Utgång? Lång förfest samt gratistaxi direkt hem.
- Hemresa till underbara Uppsala? Sterling.dk

Antar att ni fattar galoppen. Sådär har det sett ut nu ett tag, och jag längtar efter den välförtjänta gratisbelöningen: klunsvinst mot brudarna om beer bucket på Carlitos!

Sen jag lade baecklund.blogg.se på is så har jag vant mig av med bloggtänkandet helt. Innan var "det där blir ett bra blogginlägg!" en naturlig tanke. Men tanken har sakteliga avveklats eftersom jag egentligen inte hade för avsikt att återuppliva bloggen.

Första träningen efter jag tog upp bloggandet:
"Bäjkon! Ha' du börja' blogga igen ellä?"
Vet inte varför jag tänker meningen på norrländska när jag citerar den, haha det är ju jättefel eftersom den egentligen sades på bredaste mönndalsgötebosska. Men för att komma till saken. Första två inläggen gick av bara farten och med vetskapen att det skulle ta ett tag innan allmänheten upptäckte att bloggen var återupplivad.

Sen senast har jag faktiskt skrivit ett och ett halvt inlägg, men inte känt att något av dem är värda att publicera. Inte ännu, inte med bloggtorka.

När jag var liten gillade jag inte smaken av hostmedicin. Det gick så långt när jag var runt fem, att jag vägrade. Min uppfinningsrika mamma vägrade ge med sig, utan kom på den eminenta lösningen att ge mig en kall köttbulle direkt efter jag svalt medicinen. Kan låta obehagligt eller konstigt, men som barn tänker man något i stil med "hostmedicin som är usch + köttbulle som är gott = mums!"

Associationerna kommer nu eftersom jag varit mer eller mindre däckad i en vecka nu, och på eget ofrivilligt initiativ varit i princip inspärrad i lägenheten för att bli frisk. Symptomen har varit många och har bemötts av varierande glädje: tappad röst, feber, snuva, nysningar, halsont, huvudvärk samt ovan nämnda hosta. Tackarrr.