Framme pa Langkawi
Det holl dock inte taxichaufforen med om. Han forklarade att det skulle vara ett veckolangt internationellt flygevent pa on, med bas pa flygplatsen vid just den stranden, och med start imorgon (las: idag). Han slappte iallafall av oss langs huvudgatan sa att vi kunde forsoka nagot ledigt rum. Till en borjan verkade han fa ratt, ett stalle vi fragade pa ville ha 140 Ringit for forsta natten, darefter 300 Ringit/natt. 600 svenska kronor i fem natter svider ratt bra i backpackerbrudarnas planbocker, sa vi bestamde oss for att satta oss och ata innan vi letade vidare.
Vi hittade en indisk restaurang, och det smakade gudomligt. Framforallt med tanke pa att vi inte atit pa arton timmar, innan taget fran KL. Lagg dartill att vi sovit max fyra timmar var pa taget, att det var 40 grader varmt, och att vi har skapligt mycket packning efter all shopping, sa far ni ett hum om hur huggen stamningen hade blivit om vi inte prioriterat mat..
Nar K bestallde in ett naanbrod till, sa sprang T snabbt ivag for att se om hon kunde hitta nagot boende. Det var minst sagt en nojd T som kom tillbaka med beskedet om att det fanns ett frascht stalle lite langre bort pa gatan, AB Motell, som tog 120 Ringit/natt, oavsett flygevent. Da hon inte tittat pa rummet, sa forvantade vi oss det varsta: allt fran kackelackor till fan-room och delad dusch/toalett. Icke. AC, tv, kylskap, egen balkong med havsutsikt, en meter till havet, egen dusch och toa, samt tva dubbelsangar. Battre hade vi inte kunnat hitta, och en sekund efter att vi hade betalat for fem natter, sa sade receptionisten i telefon: "-Sorry. We are fully booked." Gissa om vi var glada!
Det forsta som hander nar vi gar i vattnet pa den sagolika stranden, ar att K trampar pa nagot vasst och far jatteont i foten. T ar snabbt framme och faststaller att det sitter en tagg i det lilla saret. Vi tar oss upp pa rummet pa tre roda for att "operera". Ingen tagg hittades, faran over och vi kunde ga ut och sola igen.
Efter den obligatoriska "powernapen" pa 2.5 timmar, tog vi oss ut for att se oss omkring samt ata middag. Tjejernas shoppingbegar ar annu inte helt tillfredstallt, sa forst efter varsin tisha sa satte vi oss att ata pa en mysig restaurang med trubadur och under bar himmel. K fragade servitrisen direkt, eftersom det faktiskt ar svart att fa tag pa ol i Malaysia:
Efter maten forsokte vi hitta ett internetcafe med tre lediga datorer. Det visade sig vara en omojlig uppgift, sa vi satte oss istallet pa en irish pub for att ta nan ol till. K forlorade klunsen, sa hon fick springa over gatan och kopa en kortlek. Vi drack ol, spelade kort och tittade pa Premier League. Efter ett tag kommer tva stortskona engelska killar fram och snackar lite, och ratt som det ar sa spelar alla fem ett brittiskt olspel.
Idag har vi njutit av det extremt fina och varma vadret, sa nu borjar vara brannor likna nagot igen. Det blev tyvarr ingen match pa stranden, T har problem med ischias och har sjukt ont idag. Daremot ska vi mota upp Luke och Paul pa en italiensk restaurang som de rekommenderat.
Sahar lar dagarna se ut framover; sol, bad, strandfotboll, lite ol och bara njuta av semestern. Planen ar att vi aker "hem" till Phi Phi den 5 december. Vi far hoppas att vi hittar en bra resvag aven dit, men det ska nog inte vara nagra problem da vi redan sett flera batalternativ som skulle kunna funka.
Kuala Lumpur!
Dock korde taxichaufforen som en riktig jakla dare. Bade en och tva ganger fick han i princip tvarnita pa motorvagen for att inte kora in i lastbilar framfor som bytte fil. I slutet av resan var vi sa uttrakade att vi slog vad om hur langt det var kvar. Jag gissade pa en timme, K pa en timme och 10 minuter, T pa en timme och 25 minuter. Det tog ganska exakt 1 timme och 2 minuter. Tack tjejer for 40 lattfortjanta Baht!
Vi tog en taxi till hotellet vid flygplatsen som T kollat upp, Novotel. Eller, rattare sagt, vi trodde att hon kollat upp det. Hon missade att kolla prisklassen. Val framme sa var vi sa felplacerade som tre backpackerbrudar kan bli. 5 000 Baht/natten blev tack och hej, dock var portiern sa vanlig att han fixade gratistaxi till ett annat hotell med samma agare, fem minuer bort fran flygplatsen. Halva priset, 2 500 Baht, lat som rena fyndet i jamforelse. Dock var aven detta en lyx vi sallan eller aldrig skadat i Thailand; vaskorna upp pa rummet, dorrar oppnade for oss och roomservice, samt inklusive frukost. Dessutom ingick aven wake-up call och skjuts till flygplatsen. Latt vart.
Flyget Bangkok-KL gick smidigt. Forsta intrycken var att det ar en riktigt cool stad, som ett modernt Bangkok kanske man skulle kunna saga. Shoppingen e grym, inte alls som i Thailand (las: nastan inga kopior) utan mer som hemma fast mer renodlade markesbutiker och mycket billigare!
Boende hittade vi direkt; Prescott Inn. Frascht, nara allt och trevligt fyrbaddsrum for 150 Ringit /natt (ca 300 SEK). Forsta shoppingdagen letade vi oss via den coola "luft-tunnelbanan" (Monorail, den gar ovanfor trafiken i luften och kostar max 5 SEK/resa), till Suria KLCC, vilket ar den enorma shoppinggallerian i anslutning till Twin Towers. Det finns alltsa allt man kan tankas vilja ha i den har staden, till alla planbockers storlekar. Vi ar minst sagt lyriska, och skulle nagon av oss fa chansen att aka hit igen sa hade vi garanterat inte tvekat en sekund.
Skulle jag ens forsoka att ga in pa allt vi handlat, sa hade det har gatt till historiebockerna som langsta blogginlagget ever. Det handlar om allt fran skor och vaskor till klockor, planbocker och klader. Efter heldagen pa Suria, sa letade vi reda pa en restaurang dar en DJ spelade musik. Dyrt var det, men som vi var varda den olen. Dock borjade T med att spilla ut hela olen sa glaset gick sonder, precis efter servitrisen hade hallt upp den. Hon var sedan orolig att T skulle gora om samma tabbe, och sade hela tiden "Be careful, be careful."
Gissa om vi var trotta efter forsta dagens hetsiga shopping.. Men dag tva tog vi i annu mer. Vi hann med tre extrema och osannolika shoppingstallen pa totalt 11 timmar. Forst Times' Square, med ett nojesfalt inbyggt i gallerian, sedan lite lyxigare Pavilion. Sista stoppet blev den nagot mer Bangkok-inspirerade utomhusmarknaden i China Town. Dar shoppade de andra tjejerna vaskor a presenter till hoger och vanster, samtidigt som undertecknad kanske inte var lika lyrisk. Till slut hittade jag dock ett par schyssta solglasogon som prutmastaren K fick ner till under halva utgangspriset.
I Pavilion hittade vi antligen den dar jakla (ursakta spraket) Forever 21 som K tjatat om sedan innan vi ens sags pa Arlanda. I den har butiken fick alltsa Ts favorituttryck "Go nuts" en heeelt ny innebord. T hade shoppingangest, samtidigt som K bodde i provrummet och hann nog egentligen inte ha lika manga vandor i butiken som hon tankt. Jag hittade tre, med tanke pa butiken, helt ovantade inkop. Men nojdast var anda K nar hon insag att killen i kassan missat att ta betalt for hennes dyraste plagg.
Idag har vi mest riktat in oss pa att ordna resan vidare. Ikvall aker vi liggvagn i nattaget till kusten, sedan taxi 15 min och bat 45 min. Sedan ar vi framme pa Malaysias paradis, ogruppen Langkawi. Det ska vara dyrare an Thailand (men det ar ju hela Malaysia, tank pa att vi inte hittat en ol under 40 SEK), men annu finare, annu lugnare och annu mindre exploaterat.
Det finns sa mycket intryck och tankar efter besoket i den har staden som jag skulle kunna skriva, men det finns varken tid eller ord att bli sa pass utsvavande. Ni far istallet halla tillgodo med denna snabbgenomgang, samt Ts bilder och inlagg: imta.blogg.se
Resans forsta fest
Vi hade valdigt trevligt pa restaurangen, vi hann alta bade det ena och det andra, bli lite sentimentala samt traffa en gammal kompis till mig. Det visade sig alltsa att min gamla van Bobbin van Basten befann sig pa Koh Chang aven han, varlden ar liten! De hittade oss pa restaurangen trots att vi sagt at honom och hans kompis att komma till Sunset Huts.
Traditionsenliga klunsar vid bordet blev det naturligtvis nar vi satte oss pa Sunset. Det ovanliga var att undertecknad forlorade inte en, utan tva ganger. Forsta gangen fick jag ga fram till nagra fransman vid bordet bredvid och diskutera musiken pa stallet, vilket inte var sa farligt. Bildbevis finns pa Ts kamera.
Andra forlorade klunsen resulterade i att jag fick ga fram till ett gang killar, tror att de va aussies, och saga den klassiska kommentaren "I want to fry you tonight.". Inga problem tankte jag, stegade fram och sade det till killen som satt narmast vart bord. Han sag minst sagt ut som ett fragetecken, sa det hela slutade med att jag anda fick forklara alltihop.
Bobbin hade ett par grymma solglasogon a'la Kanye West som T minst sagt gillade. Hon hade de pa sig i princip hela kvallen, utom nar hon lamnade dem ifran sig for att ta kort pa nagon okand med brillorna pa. Bobbin var kanske inte fullt lika road som T, han hade glasogonen under uppsikt i princip hela tiden.
Idag har vi varit minst sagt sega, men vi pallrade oss anda ner till stranden och stekte ett par timmar. Sjukt varmt var det, sa vi lag mest i vattnet. Vi maste tyvarr ge en kanga till Nature Bar, dar vi aterigen at lunch. Vi fick vanta 45 minuter pa vara pizzor, och de var inte ens goda..
Tillbaka pa hotellet sa dok min grymma gamla malvaktskollega Lunkan upp tillsammans med Kate. De kom direkt fran kalla Sverige, sa for en gangs skull sa slapp jag vara vitast av mig a Lunkan. Jag hade bokat ett rum till dem pa vart hotell i morse, men nar de kom fanns det inget rum. Bra dar! Killen som jobbar i baren, han som lovat mig rummet, hade minst sagt daligt samvete. Han bad om ursakt och forklarade sig minst 20 ganger. Ingen fara pa taket dock, Lunkan och Kate hittade annat boende. Vi kommer med storsta sannolikhet att hanga med dem pa stranden imorgon.
Efter en valfortjant "powernap" (tva timmar), har vi nu atit middag och sitter aterigen pa ett internetcafe. T har haft ett litet kameraproblem, vi (las: jag) blev tvungna att formatera om kameran och alla hennes bilder hamnade pa datorn pa internetcafet. Nu sitter hon alltsa och forsoker maila over bilderna till sin egen mail, en efter en. Mindre kul.
Vi borjar sa smatt att planera resans nasta steg: Malaysia och Kuala Lumpur. Vi planerar att aka senast i overmorgon. Sa nu ska jag satta mig och kolla lite flygpriser, da vi maste ta oss tillbaka till Bangkok for att sedan flyga darifran till KL.
Somn ar overskattat?
Sahar i efterhand kanns det som att resan anda gick bra, men mitt uppe i det blev det minst sagt seeegt.. Pa forsta planet, det mellan Arlanda och Beijing, hade varje plats sin egen lilla tv med massa valmojligheter: film, musik, tv-program och spel. Vi var naturligtvis lyriska. Sa lyriska att T klackte resans forsta stortskona och genomtankta kommentar:
T: -Assa vad ar det har Opera som man kan valja?
K: -Assa.. Det ar Opera. Eller vad menar du?
T: -Jahaa, jag trodde det var Opera Winfrey!
Val framme i Beijing sa stod det en man med en skylt utanfor planet. Pa skylten stod nagot i stil med "Transfer". T gar fram, tittar snabbt och konstaterar -Det dar ar for dom som ska stanna i Beijing... och aker sedan snabbt upp for rulltrappan. Jag och K ar skeptiska, stannar vid mannen och far varsin klisterlapp mot uppvisande av boardingpasset..
Vid passkontrollen fick vi lamna in de lappar vi fyllt i pa flyget, ni vet sadana som man alltid fyller i; passnummer, avreseort, mal med resan osv. Pa de har lapparna hade de lagt till ett moment langst ner dar man skulle fylla i om man hade nagot av symptomen for svininfluensan. Joda, tappt i nasan ar jag ju, tankte jag och kryssade i det men inget annat. Detta resulterade i att jag fick ga at sidan for att prata med en kinesisk lakare pa flygplatsen. Han fragade oroat hur lange jag varit forkyld, tog min temp i orat till tjejernas stora gladje, och sen fick jag ga vidare..
Tio timmar i Beijing hade vi tankt spendera genom att aka in till stan, men da trafiken dar inte ar palitlig sa vagade vi inte riskera att missa planet till Bangkok. Pa grund av somnbrist, valde vi att leta upp nagra odsliga bankar for att lagga oss att sova. Tillaggas bor att det var -1 utomhus, och inte langt darifran inomhus. Folk jobbade i vinterjackor och vi fros som plockade faglar i vara forsok att somna.
Till slut tog vi reda pa att det fanns ett hotell dar man kunde checka in per timme. Sagt och gjort, da trottheten gjorde oss till tre gaende zombies sa valde vi att lagga 160 SEK var pa att fa sova tre timmar innan flyget vidare till Bangkok. Dyrt, men det var vart varenda ore!!
Pa flyget till Bangkok kande K av att en urinvagsinfektion borjade smyga sig pa, sa vi fick planera om lite for att fa tag pa medicin sa snabbt som mojligt. Framme pa flygplatsen insag vi att Pharmacy var stangt, sa vi bestamde oss for att satta oss och vanta fran 24 till 06.30 lokal tid. Vi at, fikade, spelade kort och umgicks utan trotthet i flera timmar. Till slut tog vi en liten promenad och dom av var forvaning nar vi sag den stora neonskylten "Airport Hospital".. Varfor hade ingen berattat att det fanns ett sjukhus nar vi sprang runt och fragade efter Pharmacy?
1700 Baht och fem minuter senare hade K fatt sin efterlangtade medicin. Vi insag att det alltsa var dags att borja leta reda pa bussen till Koh Chang. Utanfor flygplatsen fanns det en hel dros med taxichaufforer men inga bussar.. Det hela slutade med att vi prutade ner taxipriset fran 4 000 Baht till 2 500. Fyra timmar och 30 mil taxi med ac, tva stopp och anda fram till baten. Vart att slippa en illaluktande buss! Taxichaufforen hade taxametern pa for att visa att han inte kunde ga ner mer i pris, och han stangde av den nar vi nastan var framme. Da stog den pa 2 300 nanting..
Baten over fran Tratt till Koh Chang tog inte ens en halvtimme, sen satte vi oss pa flaktaxin till Lonely Beach och boende som vi fatt tips om (tack Matilda S!): Sunset Huts. Supermysigt, precis vid havet och med reception/restaurang som har typ som en veranda ut over havet. Vi har en frasch bungalow (utan kryp, viktigt) med ac, dubbelsang, toa och dusch for 700 Baht/natten. Fem minuter promenad till sjalva stranden.
Forsta dagen har sa checkade vi in pa hotellet, at och drog till stranden. Vi raknade ut att vi sovit max fem (!) timmar per person under den drygt 42 timmar langa resan. Gissa om vi var trotta? Vi gick och lade oss klockan 19 forsta kvallen. Fjorton timmar senare vaknade vi helt utvilade till solsken utanfor. Stranden igen, till lunch testade vi ytterligare ett grymt tips fran Matilda: restaurangen Nature pa stranden. Mysigt och gott!
Efter ytterligare tva timmars somn (eller powernap som T kallar det, oavsett langd), gick vi ut och kollade runt lite, kollade natet, at middag och planerade morgondagens strapatser.
Idag har vi hyrt mopeder (125 cc, i Sverige klassat som latt MC), och aven om vi var lite stissiga for trafiken och framforallt vanstertrafiken, sa har det gatt fantastiskt bra och varit galet roligt. Forst akte vi till den beryktade White Sand Beach, som tydligen ska vara en av de vackraste stranderna i hela Thailand. Vi vet inte om vi haller med, men fint var det och manga undervattenskort blev det. Alla tre har nu borjat fa en ljusrod/brun ton. Efter mat pa stranden insag vi vara begransningar och valde att inte sola mer for idag.
T tyckte att vi skulle passa pa att besoka vattenfallet pa on nar vi anda hade mopederna. Sagt och gjort, vi fragade om vagen tva ganger och bada gangerna skulle det tydligen vara 4 km kvar. Enda avstandsangivelsen thailandarna pa Koh Chang kanner till ar alltsa 4 km, det ar samma avstand som jag fick hora att det var till banken nar jag ville vaxla lite av mina malaysiska Ringit till Baht.
I entren till nationalparken kostade det 200 Baht intrade for utlanningar, men vakten var vanlig och fragade om vi var studenter. Alla tre sken upp och forsokte med ett "Yeees!", men vakten nojde sig inte med vart ord:
Vakten: -"Do you have student card?"
J & K: -"No, sorry.."
T: -"Ehm.. I only have this.." och visar upp sitt korkort.
Vakten: -"Ok, 100 Baht for you."
Vattenfallet var sagolikt fint, och inte blev det samre av att vi fick bada i dammen nedanfor. Ruskigt svalkande och vi lekte aterigen en bra stund med Ts grymma undervattenkamera. Valbehovligt eftersom det var en dryg kilometer rakt in i skogen, och vi kan som bekant inte ga langsamt. Svettigt var ordet..
Nu sitter vi pa ett internetcafe pa grusvagen fran huvudgatan ner mot vart hostel. Det har visat sig finnas en hel dros med grymma tatuerare pa den har lilla grusvagen, sa imorgon kan det nog bli en gaddning for undertecknad. Ikvall blir det resans forsta utgang. Stallena i Lonely Beach turas om att ha kvallens fest, for att de inte ska konkurrera med varandra, och ikvall har turen kommit till Sunset Huts, dar vi alltsa bor. For bilder och en annan synvinkel, se Ts blogg: imta.blogg.se
Forlat att det har blev laaangt, men jag hann inte skriva tillrackligt for att publicera igar, hoppas kunna uppdatera oftare framover. Far se hur det blir. Nu stannar vi pa Koh Chang ett par dagar till, sen bar det av till Malaysia och Kuala Lumpur. Om den staden ar halften som grym som alla sager, sa lar det bli min nya favoritstad i varlden.
Hej svejs
Väskan är packad, Apoteket söndershoppat, småpengar växlade och jag har till och med redan tagit avsked av "familjen". Nu väntar fyra underbara veckor med sol och bad, shopping, god mat, öl, flummiga internskämt men farmförallt bloggande.
Ja, för inte trodde mina trogna läsare att ni inte skulle få veta precis allt om även den här resan? Nej precis.. På tal om resebloggande så har jag ordnat en överraskning till mina grymma resekompisar. Det ni!
Fredagsmail
till ett stort köpcentrum för att söka jobb.
Chefen för köpcentret undrar:
-Har du någon säljerfarenhet?
Killen svarar:
-Nååå, jooo...,no ha ja jobba som säljare hemma.
Eftersom chefen tyckte killen verkade trevlig och hade bra CV bestämde han
sig för att anställa honom.
-Du kan börja i morgon bitti, sa han. Jag kommer ner efter vi har stängt i morgon
kväll och ser hur du har haft det på din första dag.
Killen hade en tung dag, men till slut var den till ända. Efter stängningsdags kom så chefen ner som han lovat dagen innan.
-Hur många affärer gjorde du idag? frågade han.
-En, svarade killen.
Då blev chefen lite fundersam och sa:
-Bara en!?Våra försäljare brukar normalt göra mellan 20 och 30 affärer på en dag.
Hur mycket pengar rörde sig affären om?
Killen svarade:
-1.911.138 kr.
Chefen blev mycket överraskad och sa:
-En komma nio miljoner??!!!Vad sålde du då till honom?
-Först såld ja en liten metkrok. Sen såld ja en mellanstor metkrok.
Därefter såld ja en stor metkrok. Sen blev de ett metspö. När ja sen fråga vars
någerscht han sku fisk svara han att han sku åk ner till kusten. Då sa ja att
han sku behöv en båt, så vi gick ner till båtavdelningen.
Ja såld han den stora Baylinern me dubbla motorer.
Sen visa de sig att hans lilla Honda Civic inte fick dra den stora båten, så ja to me han till bilavdelningen och såld han den där 4-hjulsdrivna Chevrolet Tahoen.
Chefen, som nu var i chocktillstånd sa:
-Så du menar alltså att en kille kom in för att köpa en metkrok och du lyckades sälja honom en båt och en bil???!!!
-Nej, nej! Han kom in å skull köp tamponger ti sin fru, och då sa ja att
han lik gärna kund åk och fisk, eftersom helgen ändå va förstörd.
Det är mycket nu
Sista veckan har varit på gränsen till hysterisk, och så kommer det att fortsätta fram till avresan.
Lördags: Avresa Gbg, match, utgång.
Söndags: Bakisdag, DIF-AFF, hemresa.
Måndags: Jobb, roadtrip med E och N till underbara Uppsala.
Tisdags: Jobb, roadtrip med E till Tess å Daniel i Nyköping.
Onsdags: Jobb, träning, sista två Johan Falk-filmerna.
Torsdag: Jobb, träning, förberedelser inför fredag och resan.
Fredag: Tandläkarbesök, jobb, roadtrip med E&N till Sunnevik och päronen.
Lördag: Umgås med päronen, fira att pappa fyller år, hjälpa till med renoveringen.
Söndag: Roadtrip till Växjö, väl hemma väntar storasyster med middagen färdig.
Måndag: Jobb, träning, packa.
Tisdag: Jobb, träning, växla pengar.
Onsdag: Jobb, träning, träffa Målgöraren.
Torsdag: Jobb, AVRESA!
Det här blev inte riktigt det inlägg jag hade planerat, men vad gör väl det. Poängen är att det är mycket (läs: mer än vanligt) fram till avresan, så tiden går extremt fort och det lär bli lika sparsamt med bloggande som sista tiden.. Ett smakprov på vad som väntar:
Johan Falk
Säg vad ni vill, men jag hade inte sett en enda av filmerna förrän för en dryg månad sedan. Emser tjatade hål i huvet på mig för att vi skulle hyra de två nya som kommit. Sagt och gjort, vi såg Gruppen för särskilda insatser och Vapenbröder samma kväll.
Undertecknad måste påpeka att jag vanligtvis inte är speciellt imponerad av svenska kriminalfilmer, men de här har något extra. Kvalité rakt igenom. Ja, jag är lyrisk.
Några dagar senare avverkades film tre: National Target, och fyra: Leo Gaut. Där någonstans insåg jag att jag skulle bli tvungen att se de tre första filmerna från millenieskiftet också. Lyckligtvis upptäckte jag att Slangen och Mange faktiskt hade en oöppnad box med alla tre: Noll tolerans, Livvakterna och Den tredje vågen.
Igår såg vi alltså de två sista, först Operation näktergal och sedan De fredlösa. Frågan är nu vilken som egentligen är den bästa. Omöjligt för mig att svara på. Helt omöjligt.
