baecklund

Sahar i efterhand kanns det som att resan anda gick bra, men mitt uppe i det blev det minst sagt seeegt.. Pa forsta planet, det mellan Arlanda och Beijing, hade varje plats sin egen lilla tv med massa valmojligheter: film, musik, tv-program och spel. Vi var naturligtvis lyriska. Sa lyriska att T klackte resans forsta stortskona och genomtankta kommentar:
T: -Assa vad ar det har Opera som man kan valja?
K: -Assa.. Det ar Opera. Eller vad menar du?
T: -Jahaa, jag trodde det var Opera Winfrey!

Val framme i Beijing sa stod det en man med en skylt utanfor planet. Pa skylten stod nagot i stil med "Transfer". T gar fram, tittar snabbt och konstaterar -Det dar ar for dom som ska stanna i Beijing... och aker sedan snabbt upp for rulltrappan. Jag och K ar skeptiska, stannar vid mannen och far varsin klisterlapp mot uppvisande av boardingpasset..

Vid passkontrollen fick vi lamna in de lappar vi fyllt i pa flyget, ni vet sadana som man alltid fyller i; passnummer, avreseort, mal med resan osv. Pa de har lapparna hade de lagt till ett moment langst ner dar man skulle fylla i om man hade nagot av symptomen for svininfluensan. Joda, tappt i nasan ar jag ju, tankte jag och kryssade i det men inget annat. Detta resulterade i att jag fick ga at sidan for att prata med en kinesisk lakare pa flygplatsen. Han fragade oroat hur lange jag varit forkyld, tog min temp i orat till tjejernas stora gladje, och sen fick jag ga vidare..

Tio timmar i Beijing hade vi tankt spendera genom att aka in till stan, men da trafiken dar inte ar palitlig sa vagade vi inte riskera att missa planet till Bangkok. Pa grund av somnbrist, valde vi att leta upp nagra odsliga bankar for att lagga oss att sova. Tillaggas bor att det var -1 utomhus, och inte langt darifran inomhus. Folk jobbade i vinterjackor och vi fros som plockade faglar i vara forsok att somna.

Till slut tog vi reda pa att det fanns ett hotell dar man kunde checka in per timme. Sagt och gjort, da trottheten gjorde oss till tre gaende zombies sa valde vi att lagga 160 SEK var pa att fa sova tre timmar innan flyget vidare till Bangkok. Dyrt, men det var vart varenda ore!!

Pa flyget till Bangkok kande K av att en urinvagsinfektion borjade smyga sig pa, sa vi fick planera om lite for att fa tag pa medicin sa snabbt som mojligt. Framme pa flygplatsen insag vi att Pharmacy var stangt, sa vi bestamde oss for att satta oss och vanta fran 24 till 06.30 lokal tid. Vi at, fikade, spelade kort och umgicks utan trotthet i flera timmar. Till slut tog vi en liten promenad och dom av var forvaning nar vi sag den stora neonskylten "Airport Hospital".. Varfor hade ingen berattat att det fanns ett sjukhus nar vi sprang runt och fragade efter Pharmacy?

1700 Baht och fem minuter senare hade K fatt sin efterlangtade medicin. Vi insag att det alltsa var dags att borja leta reda pa bussen till Koh Chang. Utanfor flygplatsen fanns det en hel dros med taxichaufforer men inga bussar.. Det hela slutade med att vi prutade ner taxipriset fran 4 000 Baht till 2 500. Fyra timmar och 30 mil taxi med ac, tva stopp och anda fram till baten. Vart att slippa en illaluktande buss! Taxichaufforen hade taxametern pa for att visa att han inte kunde ga ner mer i pris, och han stangde av den nar vi nastan var framme. Da stog den pa 2 300 nanting..

Baten over fran Tratt till Koh Chang tog inte ens en halvtimme, sen satte vi oss pa flaktaxin till Lonely Beach och boende som vi fatt tips om (tack Matilda S!): Sunset Huts. Supermysigt, precis vid havet och med reception/restaurang som har typ som en veranda ut over havet. Vi har en frasch bungalow (utan kryp, viktigt) med ac, dubbelsang, toa och dusch for 700 Baht/natten. Fem minuter promenad till sjalva stranden.

Forsta dagen har sa checkade vi in pa hotellet, at och drog till stranden. Vi raknade ut att vi sovit max fem (!) timmar per person under den drygt 42 timmar langa resan. Gissa om vi var trotta? Vi gick och lade oss klockan 19 forsta kvallen. Fjorton timmar senare vaknade vi helt utvilade till solsken utanfor. Stranden igen, till lunch testade vi ytterligare ett grymt tips fran Matilda: restaurangen Nature pa stranden. Mysigt och gott!

Efter ytterligare tva timmars somn (eller powernap som T kallar det, oavsett langd), gick vi ut och kollade runt lite, kollade natet, at middag och planerade morgondagens strapatser.

Idag har vi hyrt mopeder (125 cc, i Sverige klassat som latt MC), och aven om vi var lite stissiga for trafiken och framforallt vanstertrafiken, sa har det gatt fantastiskt bra och varit galet roligt. Forst akte vi till den beryktade White Sand Beach, som tydligen ska vara en av de vackraste stranderna i hela Thailand. Vi vet inte om vi haller med, men fint var det och manga undervattenskort blev det. Alla tre har nu borjat fa en ljusrod/brun ton. Efter mat pa stranden insag vi vara begransningar och valde att inte sola mer for idag.

T tyckte att vi skulle passa pa att besoka vattenfallet pa on nar vi anda hade mopederna. Sagt och gjort, vi fragade om vagen tva ganger och bada gangerna skulle det tydligen vara 4 km kvar. Enda avstandsangivelsen thailandarna pa Koh Chang kanner till ar alltsa 4 km, det ar samma avstand som jag fick hora att det var till banken nar jag ville vaxla lite av mina malaysiska Ringit till Baht.

I entren till nationalparken kostade det 200 Baht intrade for utlanningar, men vakten var vanlig och fragade om vi var studenter. Alla tre sken upp och forsokte med ett "Yeees!", men vakten nojde sig inte med vart ord:
Vakten: -"Do you have student card?"
J & K: -"No, sorry.."
T: -"Ehm.. I only have this.." och visar upp sitt korkort.
Vakten: -"Ok, 100 Baht for you."

Vattenfallet var sagolikt fint, och inte blev det samre av att vi fick bada i dammen nedanfor. Ruskigt svalkande och vi lekte aterigen en bra stund med Ts grymma undervattenkamera. Valbehovligt eftersom det var en dryg kilometer rakt in i skogen, och vi kan som bekant inte ga langsamt. Svettigt var ordet..

Nu sitter vi pa ett internetcafe pa grusvagen fran huvudgatan ner mot vart hostel. Det har visat sig finnas en hel dros med grymma tatuerare pa den har lilla grusvagen, sa imorgon kan det nog bli en gaddning for undertecknad. Ikvall blir det resans forsta utgang. Stallena i Lonely Beach turas om att ha kvallens fest, for att de inte ska konkurrera med varandra, och ikvall har turen kommit till Sunset Huts, dar vi alltsa bor. For bilder och en annan synvinkel, se Ts blogg: imta.blogg.se

Forlat att det har blev laaangt, men jag hann inte skriva tillrackligt for att publicera igar, hoppas kunna uppdatera oftare framover. Far se hur det blir. Nu stannar vi pa Koh Chang ett par dagar till, sen bar det av till Malaysia och Kuala Lumpur. Om den staden ar halften som grym som alla sager, sa lar det bli min nya favoritstad i varlden.