Vikten av att spela match

Det går nog inte att i ord beskriva vikten av att spela match regelbundet. Sist jag spelade en hel tävlingsmatch (räknar naturligtvis inte sv.cupen mot lag i lägre division) var över ett och ett halvt år sedan,alltså innan jag kom till min nuvarande klubb.

I onsdags var det dock debut för mig i det eminenta utlåningssystemet till division ett. Detta min coach vilja till trots,se tidigare inlägg. Jag spelade med det sydligare utlåningslaget mot det lokala detsamma. Mycket snack om matchen i omklädningsrummet veckan innan gjorde ju inte direkt att nervositeten minskade.

Även om matchen inte blev överdrivet lyckad såhär i efterhand så måste jag ändå återkomma till den extrema vikten av att spela match. Utan överdrift så är det en underbar känsla som jag nästan hade hunnit glömma bort sen sist. Det vägrar jag gå med på att det någonsin kommer att inträffa igen.

Redan imorgon är det dags för nästa batalj,nu på hemmaplan mot tabelljumbon. Det är även klart att jag ska spela i mina hemtrakter nästföljande veckoslut. Lycka!
Over and out.

Helgen i Göteborg

I fredags flög vi ner till Götet för match mot den ena av årets två nykomlingar. Efter dagen-före-match-träning (fortfarande bitter för att vi förlorade i spelet unga mot gamla. Men det är ändå 4-3 i matcher till oss!) å middag så såg vi Sverige-Chile gemensamt. När vi ser matcher med laget så tippar de som vill och lägger en slant till den som vinner. Jag tippade 3-1,behöver jag tala om att jag blev 20 kr fattigare?

Min rumskompis blev,helt otippat,den brasilianska mittfältaren. Det va kul å lite annorlunda,om än inte allt för mycket kallprat på rummet :P
Morgonen efter promenerade vi gemensamt en runda förbi Liseberg följt av lunch och buss till matchen. Det var lite oroligt innan eftersom planen var i princip världens minsta. Inga problem,vi spelade ut å skapade massor av chanser å hade sjukt mycket boll. Med tanke på att dom hade ett enda (!) skott på mål under matchen så kan man nästan kalla det för en promenadseger.

Känner att jag som en parentes måste flika in att det var sjukt kul att träffa min bästa kompis från gymnasiet,som numera bor i Gbg tillsammans med fästman och bulle i ugnen.

Kvällen blev,naturligtvis,spenderad på bästa sätt. Liseberg såklart! Höjdrädd som jag är så började vi med Höjdskräcken (galet!). Utan överdrift så darrade mina händer i tio minuter efter. Skulle kanske inte göra om det nu när jag tänker efter...hehe.

Efter morgonpromenad med målvaktskollegan så bar det av hemåt,hela dagen gick åt till hemresan kändes det som. Totalt sett en av de bättre bortaresorna hittills i år.