Resans forsta fest
Efter att jag skrev igar sa gick vi hem, tog en ol och gjorde oss iordning for fest. Vi satte oss pa en mysig restaurang langs grusvagen for att ata och dricka. Restaurangagaren var minst sagt service-minded; det bjods pa farsk frukt och han hallde upp olen i glaset, vilket ar extremt ovanligt i Thailand.
Vi hade valdigt trevligt pa restaurangen, vi hann alta bade det ena och det andra, bli lite sentimentala samt traffa en gammal kompis till mig. Det visade sig alltsa att min gamla van Bobbin van Basten befann sig pa Koh Chang aven han, varlden ar liten! De hittade oss pa restaurangen trots att vi sagt at honom och hans kompis att komma till Sunset Huts.
Traditionsenliga klunsar vid bordet blev det naturligtvis nar vi satte oss pa Sunset. Det ovanliga var att undertecknad forlorade inte en, utan tva ganger. Forsta gangen fick jag ga fram till nagra fransman vid bordet bredvid och diskutera musiken pa stallet, vilket inte var sa farligt. Bildbevis finns pa Ts kamera.
Andra forlorade klunsen resulterade i att jag fick ga fram till ett gang killar, tror att de va aussies, och saga den klassiska kommentaren "I want to fry you tonight.". Inga problem tankte jag, stegade fram och sade det till killen som satt narmast vart bord. Han sag minst sagt ut som ett fragetecken, sa det hela slutade med att jag anda fick forklara alltihop.
Bobbin hade ett par grymma solglasogon a'la Kanye West som T minst sagt gillade. Hon hade de pa sig i princip hela kvallen, utom nar hon lamnade dem ifran sig for att ta kort pa nagon okand med brillorna pa. Bobbin var kanske inte fullt lika road som T, han hade glasogonen under uppsikt i princip hela tiden.
Idag har vi varit minst sagt sega, men vi pallrade oss anda ner till stranden och stekte ett par timmar. Sjukt varmt var det, sa vi lag mest i vattnet. Vi maste tyvarr ge en kanga till Nature Bar, dar vi aterigen at lunch. Vi fick vanta 45 minuter pa vara pizzor, och de var inte ens goda..
Tillbaka pa hotellet sa dok min grymma gamla malvaktskollega Lunkan upp tillsammans med Kate. De kom direkt fran kalla Sverige, sa for en gangs skull sa slapp jag vara vitast av mig a Lunkan. Jag hade bokat ett rum till dem pa vart hotell i morse, men nar de kom fanns det inget rum. Bra dar! Killen som jobbar i baren, han som lovat mig rummet, hade minst sagt daligt samvete. Han bad om ursakt och forklarade sig minst 20 ganger. Ingen fara pa taket dock, Lunkan och Kate hittade annat boende. Vi kommer med storsta sannolikhet att hanga med dem pa stranden imorgon.
Efter en valfortjant "powernap" (tva timmar), har vi nu atit middag och sitter aterigen pa ett internetcafe. T har haft ett litet kameraproblem, vi (las: jag) blev tvungna att formatera om kameran och alla hennes bilder hamnade pa datorn pa internetcafet. Nu sitter hon alltsa och forsoker maila over bilderna till sin egen mail, en efter en. Mindre kul.
Vi borjar sa smatt att planera resans nasta steg: Malaysia och Kuala Lumpur. Vi planerar att aka senast i overmorgon. Sa nu ska jag satta mig och kolla lite flygpriser, da vi maste ta oss tillbaka till Bangkok for att sedan flyga darifran till KL.
Vi hade valdigt trevligt pa restaurangen, vi hann alta bade det ena och det andra, bli lite sentimentala samt traffa en gammal kompis till mig. Det visade sig alltsa att min gamla van Bobbin van Basten befann sig pa Koh Chang aven han, varlden ar liten! De hittade oss pa restaurangen trots att vi sagt at honom och hans kompis att komma till Sunset Huts.
Traditionsenliga klunsar vid bordet blev det naturligtvis nar vi satte oss pa Sunset. Det ovanliga var att undertecknad forlorade inte en, utan tva ganger. Forsta gangen fick jag ga fram till nagra fransman vid bordet bredvid och diskutera musiken pa stallet, vilket inte var sa farligt. Bildbevis finns pa Ts kamera.
Andra forlorade klunsen resulterade i att jag fick ga fram till ett gang killar, tror att de va aussies, och saga den klassiska kommentaren "I want to fry you tonight.". Inga problem tankte jag, stegade fram och sade det till killen som satt narmast vart bord. Han sag minst sagt ut som ett fragetecken, sa det hela slutade med att jag anda fick forklara alltihop.
Bobbin hade ett par grymma solglasogon a'la Kanye West som T minst sagt gillade. Hon hade de pa sig i princip hela kvallen, utom nar hon lamnade dem ifran sig for att ta kort pa nagon okand med brillorna pa. Bobbin var kanske inte fullt lika road som T, han hade glasogonen under uppsikt i princip hela tiden.
Idag har vi varit minst sagt sega, men vi pallrade oss anda ner till stranden och stekte ett par timmar. Sjukt varmt var det, sa vi lag mest i vattnet. Vi maste tyvarr ge en kanga till Nature Bar, dar vi aterigen at lunch. Vi fick vanta 45 minuter pa vara pizzor, och de var inte ens goda..
Tillbaka pa hotellet sa dok min grymma gamla malvaktskollega Lunkan upp tillsammans med Kate. De kom direkt fran kalla Sverige, sa for en gangs skull sa slapp jag vara vitast av mig a Lunkan. Jag hade bokat ett rum till dem pa vart hotell i morse, men nar de kom fanns det inget rum. Bra dar! Killen som jobbar i baren, han som lovat mig rummet, hade minst sagt daligt samvete. Han bad om ursakt och forklarade sig minst 20 ganger. Ingen fara pa taket dock, Lunkan och Kate hittade annat boende. Vi kommer med storsta sannolikhet att hanga med dem pa stranden imorgon.
Efter en valfortjant "powernap" (tva timmar), har vi nu atit middag och sitter aterigen pa ett internetcafe. T har haft ett litet kameraproblem, vi (las: jag) blev tvungna att formatera om kameran och alla hennes bilder hamnade pa datorn pa internetcafet. Nu sitter hon alltsa och forsoker maila over bilderna till sin egen mail, en efter en. Mindre kul.
Vi borjar sa smatt att planera resans nasta steg: Malaysia och Kuala Lumpur. Vi planerar att aka senast i overmorgon. Sa nu ska jag satta mig och kolla lite flygpriser, da vi maste ta oss tillbaka till Bangkok for att sedan flyga darifran till KL.
Kommentarer
Trackback