baecklund

Ibland känns det som att livet är pausat. Som att jag ägnar tiden åt att, eller ännu värre: väntar på att någon annan ska, leta efter play-knappen. Det ger i sin tur frustration som bidrar till en allt kortare stubin. Något som allt för ofta går ut över de som jag minst vill drabba. De som verkligen betyder något. Efter nyår blir det ändring på det, frågan är om det är för sent?