baecklund

På väg till jobbet idag hände två småsaker som kan ses som självklara, speciellt när man som jag är uppvuxen på landet. Dock är det annorlunda i huvudstaden.

Mycket folk skulle gå på bussen på samma hållplats som jag. De flesta trängdes för att komma först så jag avvaktade lite för att låta en kille som kom från höger gå på före. Då hände det som jag så sent som förra året skulle ta som självklart: han backar ett steg och gör en gest med handen för att visa att jag kan gå före.

Väl på bussen satt jag själv på ett säte vid fönstret. En Stureplansnisse kommer fram och frågar försynt om det är ledigt bredvid mig. Jag måste ha sett väldigt förvånad ut, för han log vänligt när jag mumlade fram ett "Jaaa, visst.."

Sådana små saker är sånt som gör att stämningen i samhället lättas upp. Och tro mig, stockholmarna skulle behöva mer sånt eftersom det 99 % av tiden är ett sjukligt hårt klimat. Djungelns lag gäller på Stockholms gator: Störst först, äta eller ätas. Tråkigt men sant.