baecklund

Jag har kommit att trivas med mitt nya jobb. Jag har kommit bra in i gruppen (bara grabbar/gubbar), lärt mig arbetsuppgifterna på ett bra sätt och jag gillar utmaningen jobbet innebär. Framförallt ger de flexibla 75 procenten perfekta förutsättningar att samtidigt utöva min idrott.

Från start har jag varit medveten om att detta med största sannolikhet varit ett tidsbegränsat uppdrag. Jag är anställd av ett bemanningsföretag som förlängt min behovsanställning med en månad i taget. Ändå kändes det lite tungt när jag i måndags fick beskedet att arbetsplatsen inte har råd att ha kvar mig. "-Jag har aldrig varit med om någon som lärt sig så mycket nytt så bra på så kort tid.." Det är gruppchefens ord. Han, och kollegorna med honom, har stångats i flera veckor för att jag ska få vara kvar. Tyvärr är ett nej, vi har inte råd uppifrån svårt eller rent av omöjligt att komma runt.

Totalt tre månader blir det alltså, med slut 10 april. Jag har sökt ett par dussin deltidstjänster som finns ute på nätet, och har redan fått ett par svar. Får se framöver om något blir aktuellt.
Döm om min förvåning när bemanningsföretaget, som jag är anställd av nu, ringde idag för att tala om att det finns en halvtidstjänst som de gärna vill att jag ska ta. Samma bemanningsföretag förklarade för någon vecka sen, när det ännu inte var klart att jag inte skulle bli kvar där jag är nu, att det är väldigt liten sannolikhet att de skulle kunna hitta något annat uppdrag till mig med tanke på mina begränsade arbetstider.

Imorgon är det så äntligen dags för den efterlängtade flytten. Inget kan ta udden av lyckokänslan i att äntligen ha ett eget hem igen. Det är inte en dag för sent. Inte ens jobbstrulet kan påverka glädjen. En träningsvecka i Spanien på det, så är jag snart människa igen.