baecklund

Nej, jag gör ingen skillnad på dem och jag kommer inte på något sätt att ställa dem mot varandra. För att undvika missförstånd. Been there, done that.

Nu är jag där igen, bänkad för en äldre målvakt. Here we go again, tänker några av er nu. Men nej, jag är faktiskt inte det minsta bitter den här gången. Tidigare har jag känt att jag inte utvecklats något samtidigt, och därför utvecklat en stress och prestationsångest som heter duga.
Nu känns situationen helt annorlunda. Jag har hamnat i en miljö där jag lär mig minst en ny sak varje träning, och där jag redan nu har huvudet fullt med både små och stora detaljer som jag kan och ska utveckla i mitt spel. Därför känns inte matcherna som liv eller död för att fortsätta utvecklingen på mindre lång sikt. Naturligtvis vill jag samtidigt spela alla matcher, det är ju därför jag lägger ner så mycket tid på det här. Men som sagt, just nu accepterar jag situationen och det känns ändå helt okej eftersom jag kommer utvecklas mycket "i väntan" på förstatröjan.

Lagets situation känns kanske som ett felaktigt ordval i rubriken, men så fick det bli eftersom jag behandlar båda ämnena i samma inlägg. Vi har väl haft en prekär inledning av årets seriespel, trots en strålande försäsong spelmässigt. Då syftar jag främst på genrepet mot en av lokalkonkurrenterna, eftersom det är det sista kvittot på formen inför premiären. Vi har en tydlig och genomtänkt spelidé, strålande träningsförutsättningar och en bra mix av spelare. Ändå är det något som gör att vi inte lyckas nu när matcherna väl gäller något. En poäng av sex möjliga hittills är inte godkänt. Frustrationen lyser igenom på flera håll, vilket inte är så konstigt eftersom alla är väl medvetna om vad vi kan prestera.

Som vi sa på bänken idag: Fuck golfklubba. Eller nåt.