baecklund

Eftermiddagen har varit ett helvete. Flimmer framför ögonen kombinerat med en obehagligt molande värk i nacke och tinningar är ingen rolig känsla. T säger att det syns att jag har ont, glansiga och röda ögon. Två Alvedon för snart två timmar sen har fortfarande inte visat sina krafter. Suck.

Jag vill träna. Jag måste träna. Jag borde träna. Jag skippar inte en soft träning som tisdagens när varje träning i veckan känns som en möjlighet att påverka min, i mina ögon, orättvisa situation. Även om jag innerst inne minns vad jag fått veta: att vad jag gör inte påverkar någonting, så vill jag väldigt gärna tro just det. Att jag har en rättvis möjlighet att påverka min situation och stärka mina odds vid varje träning eller match.