baecklund

Har fått klagomål om dålig uppdatering av bloggen (inget namn nämnt, J.A!). Får bortförklara mig med att jag legat däckad med feber i två dagar, vilket är mindre kul. Eftersom jag inte varit ordentligt sjuk sen jag bodde i norr, senast var nog för drygt två och ett halvt år sen, så tyckte kroppen att det var dags att fräscha upp minnet. Det var skönt att vara hemma till en början, trots att jag inte fick så mycket mer uträttat än att älta underbara Sopranos.

Men efter två dagar utan jobb/träning och med i princip total social isolering: boring! Utan besök av en kompis som av en tillfällighet (läs: jobb inom vården) var ledig i måndags, hade jag nog avlidit på fläcken. Trots detta kan jag såhär i efterhand, med 48 mail å 32 bevakningar i hög på jobbet samt två ofrivilligt träningsfria dagar, nästan känna efter och tänka: "-Var jag verkligen riktigt sjuk? Kanske skulle ha gått till jobbet ändå? Och träningen, var jag verkligen tvungen att vara hemma båda dagarna?" Hjärnspöket har ordentligt fel ibland, och ovan nämnda exempel är faktiskt ett praktexempel.