baecklund

Jag har ordentliga lågperioder på bloggen ibland. Skrivkramp, som vissa kallar liknande situationer, är absolut inte vad det handlar om. Snarare någon typ av yrvaket verklighetsperspektiv. Jag inser att jag har mycket att göra, att jag har viktigare saker att tänka på, eller så händer det helt enkelt inte något som ger mig drivet/kraften att skriva.

Den här gången handlar det om kronisk megakö på jobbet, mild sömnbrist och något överdrivet tränande. I kombination med en lättare förkylning, livets orättvisor samt att klubben betett sig som idioter så har jag faktiskt varken lust eller ork att skriva om min grymma nyårsafton. Men missförstå mig rätt - jag är på intet sätt bitter eller deprimerad.