Anekdoter från Sälen
Efter en hel arbetsdag, närmare bestämt åtta timmar, i buss var vi en törstig skara som kom fram till Stöten. Eftersom liftarna stängde samtidigt (klockan 16) så var vi väldigt nöjda när vi insåg att det skulle bli ett långt After Ski-besök. Tji fick vi sisådär 16.45, eftersom tidigare nämnda After Ski då stängde. 45 minuter After Ski på en hyfsat stor skidort känns inte bara konstigt, utan vi konstaterade att det faktiskt var jättekonstigt.
Minns ni låten "Ingelalalalalalalaaa" av Robban Broberg? Jag har faktiskt träffat henne, hon råkade sitta i närheten under fredagens middag. Hon var väl måttligt road när någon glatt hostade ur sig det faktum att hon träffat Robban i sin ungdom. Undra om hon fått höra det förut?
Snöstormen var ett faktum precis när vi skulle ut och köra skoter på fjället mellan alla föreläsningar. Tråkigt eftersom sikten blev katastrofal, men bortsett från en snabb sväng utanför skoterspåret så gick det bra ändå.
Fredagen var fantastiskt rolig först efter den smått obehagliga österrikiska middagen, lördagen måste jag påstå kändes tvärtom. Fantastiskt god och lyxig trerättersmiddag - det vattnas fortfarande i munnen när jag tänker tillbaka. Lördagskvällens största konstateranden:
"-Antikrundan är utan konkurrens det överlägset bästa bakisprogrammet!" En okänd bordskavaljer från Sundsvall bjöd på sig själv.
"-En kvinna som snusar är bättre än allt annat i hela världen. Till och med bättre än världsfred!" J.C berättade om sin världssyn på dansgolvet.
"-Johanna, jag är rädd! [censur] är ute efter mig.." Jag försökte förklara för min rädda kollega som stog och gömde sig bakom en dörr på efterfesten, att han nog bara behövde hinta om vigselringen då han är lyckligt gift och småbarnsfar "-Det hjälper inte.. Hon är verkligen på jakt!"
Dansgolvet var en köttmarknad utan dess like, både gifta och ogifta, småbarnsföräldrar och sambos i medelåldern raggade loss som om dom aldrig festat förut. Något pinsamt kan tyckas.. Om det var något annat som gjorde att M.G valde att sprayduscha hela dansgolvet med Bacardi låter jag vara osagt.
På vägen hem stannade bussen återigen i den ytterst obehagliga hålan Grums. Dålig mat och pappersbrukslukt stoppade oss inte, vilket gjorde att Grums med största sannolikhet måste ha slagit besöksrekord på en dag. Mycket konstaterades under lunchen:
"-Vem är Hans?" En galen kollega vid namn Jens hörde fel, vilket gjorde att det hela spårade ur. Frågan är om han förstod att det inte ens handlade om någon Hans.
Någon hade "snott" tv:n från hotellrummet där efterfesten ägde rum kvällen innan. Två killar gick in med bestämda steg och bar iväg med tv-apparaten utan problem eftersom folket i rummet snällt flyttade på sig, om än frågande men ändå utan protest. Femton minuter senare hade killarna kommit tillbaka och placerat tv:n på sin ursprungliga plats. Konstigt.. Jättekonstigt.
En kille förklarade att han hade ett störningsmoment på bussen. Snett bakom honom satt en person som, enligt killen, pratade precis som Anders. Tilläggas bör att Anders är från de värmländska skogarna och därmed pratar i stil med Bengt Alsterlind: "Välkommna till Hajk." När killen pekade ut personen som pratade som Anders, fick han reda på något jättekonstigt. Personen ifråga var från Malmö, och pratade alltså skånska och ingenting annat. Haha!