baecklund

Jag har jobbat på samma grupp som en kollega på jobbet ända sen jag började för ett år sen, trots omgrupperingar och liknande. Det är något jag är glad för, eftersom hon alltid kommer med störtsköna kommentarer och galna upptåg. Jag har för mig att jag berättat vissa grejer tidigare, men på dagens fredagsfika skrattade hela gruppen tills vi grät av diverse anledningar:

Inledningsvis måste jag berätta att hälsningsfrasen är "-Välkommen till If, du pratar med [för- och efternamn], vad kan jag hjälpa dig med?" varje gång vi svarar i telefon. Det gick snett för min kollega idag:
"-Välkommen till If, du heter C.H.. Nej vänta. Välkommen till If, du heter C.H. Nej nu sa jag det igen! Det är ju jag som heter det, inte du!"
Varpå både kunden och min kollega skrattade gott, men för att förtydliga säger hon: "-Jag tycker att det är så roligt!"
Kundens varma svar: "-Är det mycket idag eller?"

Dagen innan hade samma kollega medlyssning med en kille som går utbildningen för att börja här om ett par veckor. När han tog sitt första samtal darrade han av nervositet, frågan är om det blev bättre av att kollegan skrattade så hon inte visste vart hon skulle ta vägen när han sa följande:
"-Okej, då får jag be om ditt telefonnummer för att kunna hjälpa dig."
Ett personnummer kanske hade underlättat istället?

En gång i tiden kläckte hon även den sönderältade och historiska kommentaren:
"-Ja, det va C.H som tog över samlaget.." När hon skulle ta över ett samtal från en kollega. Som tur var så hakade kunden på:
"-Jasså, vad trevligt! Jag visste inte ens att vi hade inlett något."