baecklund

Egentligen finns det inte ord för den frustration jag känner just nu. Men ska göra mitt bästa för att beskriva den. Har precis spelat träningsmatch mot ett medelmåttigt lag. Som lag underpresterade vi så grovt att jag för första gången i klubbens färger verkligen skämdes. Jag har aldrig använt ett så starkt och nästan elakt uttryck om det egna lagets prestseion tidigare som det jag använde idag. Men det finns ingen anledning att publicera det här.

Det sjuka är, att trots nästan tvåsiffrigt (jag slutade faktiskt räkna till slut, tror inte att det hänt tidigare), så har jag en ganska bra känsla av mitt eget spel. De avslut de hade var faktiskt riktigt bra, jag borde naturligtvis ha tagit nåt men som sagt, på det stora hela så kändes det ganska bra. Som exempel är jag helnöjd med mitt spel med fötterna samt det jag presterade på genomskärarna in i straffområdet, två delar i mitt spel där jag brukar vara svagast och ha störst problem.

Däremot går det inte att komma ifrån att den här matchen kommer att användas emot mig i fråga om laguttagningarna framöver. Det säger tyvärr sig självt att en målvakt som släpper in mål, oavsett anledning, inte spelar från start i en konkurrenssituation. Därav rubriken. Det är den orättvisa sanningen i en målvakts vardag, man lastas allt som oftast för andras misstag. Befogat ellet inte, och ja, just nu är jag faktiskt jävligt bitter.