Guldfiskminne

Under årets fotbollssäsong har jag utsatts för ett par tvivelaktiga petningar. Den i våras kan jag ta, utan tvekan: underpresterar man samtidigt som konkurrenten öser på med prestationer så ska spelaren med bäst form spela. Inget snack om det.
Tvåan däremot, direkt efter sommaruppehållet, accepterade jag aldrig. Motiveringen var hämmande och motiverande på samma gång. Men det avskrevs i och med att den dåvarande tränaren klev åt sidan och avsade sig sitt ansvar, så då var det inget mer med det.
Sist, efter kalmarmatchen, var överlägset tyngst. Dels för att jag inte gjort en dålig träning eller match sen jag tog över förstatröjan ett par matcher tidigare, men främst för motiveringen jag fick. Kortfattat gick den ut på: att, eftersom jag inte gjort klart för nästa säsong, valde man att spela med andra spelare som gjort det. Fruktansvärt frustrerande!

Trots besvikelserna både prestations- och speltidsmässigt så har jag gjort klart för en fortsättning i klubben 2008. Jag har alltså avsagt mig rätten att bryta mitt tvåårskontrakt. Därav rubriken, även om jag samtidigt som insikten om guldfiskminnet är ruskigt revanschsugen. Den absolut avgörande faktorn och kompletterande pusselbiten, var att jag från 1 oktober fick fast tjänst istället för vikariat på jobbet. Lycka!

Fast jobb kombinerat med att jag spelar matchen idag, träffade familjen och vännerna i Underbara Uppsala förra helgen + att mina närmaste vänner som numera bor 30 mil nordväst, närmare bestämt i Oslo är här i helgen..
Som ni förstår, fyra maximerat bra tajmade händelser har resulterat i att jag har en fantastisk vecka!

   

Kommentarer
Postat av: Clarissa

Jag å Emma då:(??

2007-10-08 @ 11:20:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback