En sann berättelse om Tessan
"Det var en helt vanlig onsdag. Eller ja, inte helt vanlig, det var ingen träning och Tessan skulle träffa två av sina fantastiska lagkompisar Finurliga Frida Andersson och Super Sandra Gurra för att planera inför den kommande avslutningsfesten (som för övrigt kommer bli en hejdundrande tillställning som INGEN får missa).
De hade bestämt att Super Sandra Gurra skulle anlända hos Tessan halv fem för att börja laga en underbart go fisksoppa (receptet kan man få ifall man frågar Sandra snällt och vänligt) och invänta Frida som skulle dimpa ner en halvtimme senare... men vad händer??? JO, strax efter klockan fyra ringer Super Sandras telefon och hon hör Tessans stämma, men nåt e annorlunda.
Den vanligtvis självsäkra och glada Tessan låter nu ängslig och osäker. Hon har nämligen skurit sig i fingret och behöver komma till närmaste vårdcentral. Som den superhjälte Super Sandra är slänger hon på sig sina skor, (struntar i strumporna) och springer den oändligt långa sträckan (ca 500 meter) hem till Tessan. När hon kommer fram ser hon hur blodet forsar ur det giiiigaaaaantiska såret och det blöder nästan igenom det tunna pappret som Tessan i all panik virat runt det lilla lillfingret. Läget är med andra ord väääldigt akut.
De kastar sig in i bilen och kör iväg i en rasande fart på ca 40 km/h mot Olskrokstorgets Vårdcentral. Där blir Tessan varmt mottagen av en snäll syster som tar en titt på såret och konstaterar det dramatiska. Tessan måste opereras...med andra ord sy ett eller två stygn. När Tessan får detta besked förvandlas den annars rosiga färgen på hennes kinder till den blekaste vita, och hennes vanligtvis stadiga knän börjar skaka...Tessan är rädd, mycket rädd.
De fick sitta ner och vänta i en hel eeeevighet, närmare 30 minuter...sen var det dags. Tessan kliver osäkert in i fabror doktorns rum, med Sandra (som hon vägrat lämna i väntrummet) tätt i hälarna. Sandra vill inte vara i vägen och sätter sig en bit bort, men Tessan vill hellre att hon skall sätta sig nära för att hålla handen. Tessan är nu mycket rädd, hon pratar oavbrutet med den snälla doktorn, som så småningom förstår att han blir tvungen att behandla Tessan som alla andra modiga...femåringar han behandlar för liknande "köttsår", han talar därför med henne mycket lugnt och förklarar noggrannt exakt det han skall göra. Han ber även Tessan lägg sig ner (Sandra tror att det berodde på att han, liksom hon själv, insåg den höga sanolikheten att Tessan faktiskt skulle svimma).
Efter mycket om och men då Tessan tjatat om att bli sövd och Sandra försäkrat henne om att dom med all säkerhet genomgått större "operationer", så kunde doktorn spruta in bedövningsmedlet så att Tessans lilla lillfinger "somnar". Så småningom kunde han alltså genomföra det stooora ingreppet och sy två stygn.
Tessan kunde nu andas ut, då hon insett att "smärtan" var över och att hennes skada inte längre var livshotande. Sen åkte hon hem med sina vänner och kunde fortsätta planeringen inför DUNDERFESTEN!!! Sandra fick lära sig att Tessan, som hon alltid sett som en fräck, självsäker go och glad tjej, fortfarande är en fräck, självsäker go och glad tjej, men dock lite rädd för sprutor =) haha!!"
- Författare, berättare och vittne: ovan nämnda Super Sandra Gurra
De hade bestämt att Super Sandra Gurra skulle anlända hos Tessan halv fem för att börja laga en underbart go fisksoppa (receptet kan man få ifall man frågar Sandra snällt och vänligt) och invänta Frida som skulle dimpa ner en halvtimme senare... men vad händer??? JO, strax efter klockan fyra ringer Super Sandras telefon och hon hör Tessans stämma, men nåt e annorlunda.
Den vanligtvis självsäkra och glada Tessan låter nu ängslig och osäker. Hon har nämligen skurit sig i fingret och behöver komma till närmaste vårdcentral. Som den superhjälte Super Sandra är slänger hon på sig sina skor, (struntar i strumporna) och springer den oändligt långa sträckan (ca 500 meter) hem till Tessan. När hon kommer fram ser hon hur blodet forsar ur det giiiigaaaaantiska såret och det blöder nästan igenom det tunna pappret som Tessan i all panik virat runt det lilla lillfingret. Läget är med andra ord väääldigt akut.
De kastar sig in i bilen och kör iväg i en rasande fart på ca 40 km/h mot Olskrokstorgets Vårdcentral. Där blir Tessan varmt mottagen av en snäll syster som tar en titt på såret och konstaterar det dramatiska. Tessan måste opereras...med andra ord sy ett eller två stygn. När Tessan får detta besked förvandlas den annars rosiga färgen på hennes kinder till den blekaste vita, och hennes vanligtvis stadiga knän börjar skaka...Tessan är rädd, mycket rädd.
De fick sitta ner och vänta i en hel eeeevighet, närmare 30 minuter...sen var det dags. Tessan kliver osäkert in i fabror doktorns rum, med Sandra (som hon vägrat lämna i väntrummet) tätt i hälarna. Sandra vill inte vara i vägen och sätter sig en bit bort, men Tessan vill hellre att hon skall sätta sig nära för att hålla handen. Tessan är nu mycket rädd, hon pratar oavbrutet med den snälla doktorn, som så småningom förstår att han blir tvungen att behandla Tessan som alla andra modiga...femåringar han behandlar för liknande "köttsår", han talar därför med henne mycket lugnt och förklarar noggrannt exakt det han skall göra. Han ber även Tessan lägg sig ner (Sandra tror att det berodde på att han, liksom hon själv, insåg den höga sanolikheten att Tessan faktiskt skulle svimma).
Efter mycket om och men då Tessan tjatat om att bli sövd och Sandra försäkrat henne om att dom med all säkerhet genomgått större "operationer", så kunde doktorn spruta in bedövningsmedlet så att Tessans lilla lillfinger "somnar". Så småningom kunde han alltså genomföra det stooora ingreppet och sy två stygn.
Tessan kunde nu andas ut, då hon insett att "smärtan" var över och att hennes skada inte längre var livshotande. Sen åkte hon hem med sina vänner och kunde fortsätta planeringen inför DUNDERFESTEN!!! Sandra fick lära sig att Tessan, som hon alltid sett som en fräck, självsäker go och glad tjej, fortfarande är en fräck, självsäker go och glad tjej, men dock lite rädd för sprutor =) haha!!"
- Författare, berättare och vittne: ovan nämnda Super Sandra Gurra
Kommentarer
Trackback