baecklund

Sitter på Arlanda,på väg hem från Oslo där vi spelade näst sista matchen igår. En galen match,dels med tanke på resultatet och dels med tanke på det horribla underlaget. Jag är trött men glad,jag trivs kanon med många av de här tjejerna. Vi har en träningsvecka,en match och en massa avslutningsfester kvar innan vi åker till Hurghada i Egypten två veckor (vissa stannar iofs en) för att bara njuta av semester.

Ändå är den största övergripande känslan ångest. Jag är så förbannat trött på att inte veta vad som händer i mitt liv framöver varje höst! Även om det på sätt och vis är lite spännande,så är det alltid ångest innan det börjar lösa sig. Vilket lag kommer jag att spela i? Vilken stad kommer jag att bo i? Vad kommer jag att göra vid sidan av,jobba/plugga? Även om det inte är värre nu än inför den precis avklarade säsongen,så är det förbaskat jobbigt.

Varje gång tänker jag att jag vill ha en långsiktig lösning. "Men du har ju nött bänk två säsonger i din nuvarande klubb..det kan väl inte ses som långisktigt?" tänker ni nu.. Sant,men det har varit för att utnyttja de extraordinärt överlägsna träningsmöjligheterna för att bli en så bra målvakt som möjligt i slutändan. Däremot kan jag inte ens uppriktigt påstå att jag verkligen kommer att spela i högsta serien nästa år. Förmodligen måste jag ta ett steg tillbaka för att ta två steg framåt på sikt. Återigen en långsiktig lösning isf. Även om jag naturligtvis strävar efter att få speltid i ett så bra lag som möjligt,jag vore dum annars.

Som en kompis sa när vi diskuterade detta för en tid sedan: det hade nog varit bättre om detta "läckt ut" till media i ett tidigt skede,så att andra klubbar verkligen fått upp ögonen för att jag med största sannorlikhet kommer att flytta på mig. Det hade varit den bästa reklamen,för även om jag kan kontakta de intressanta klubbarna på egen hand,så kan det alltid vara ett eller ett par bra alternativ som jag förbiser.

Ännu har jag inte satt något slutdatum för när jag måste bestämma mig. Förra året t.ex. satte jag sista november. Det bestämde jag tidigt,och så blev det till slut också. Förmodligen blir det något senare den här gången eftersom vi håller igång två veckor mer än förra året. Förhoppningsvis blir det ett bra beslut,ett lag med stora möjligheter för mig att utvecklas genom hyfsade träningsmöjligheter,men framförallt genom optimala matchträningsmöjligheter. Som en gammal tränare alltid sa; jag ser fram emot detta med stor tillförsikt!